Monthly Archives: december 2013

Gott Nytt År

Nytt-År

Hoppas ni får en riktigt fin start på det nya året.

Själv ser jag med spänning fram emot 2014. Både när det gäller vad jag kan åstadkomma och vad som kommer att hända.

Jag och min bloggbaby

Bloggbaby

Nu har jag haft min blogg i tre månader. Måste konstatera att det går att se paralleller med att få sitt första barn.

1. Fokus på när den ska göras offentlig.

På samma vis som jag när jag väntade min dotter tänkte mycket på förlossningen så var det inledningsvis fullt fokus på allt kring bloggens födelse. Att föda en blogg kan man ju som tur är välja tidpunkt för själv och någonstans kom jag till insikt om att varje detalj inte kan vara perfekt innan utan det är bättre att ge den liv och sedan lösa saker allteftersom. Så här efter tre månader är det mycket som jag fortfarande inte fått till, fixat eller lärt mig, men jag har publicerat över 50 inlägg så att komma igång känns som ett bra beslut.

2. Man lär sig mera genom att göra än genom att läsa på.

Att söka lite fakta och sedan testa är bästa sättet. För att vara någon som inte haft en aning om hur den digitala världen sett ut ”under skalet” så har jag lärt mig massor om wordpress, teman, plugin, syndikering och annat. Får inte ens panik längre över html-kodernas obegriplighet. Och ju mer jag lär mig desto mera upptäcker jag saker jag fortfarande inte kan.

3. Lusten att dokumentera de första milstolparna.

Med barn nummer ett skulle allt dokumenteras och fotograferas. Jag dokumenterar inte milstolparna med samma frenesi nu, men jag kan inte låta bli att känna glädjen över första gilla-markeringen eller första gången Google Analytics visade att jag hade fler läsare än bara de närmaste som tvingats läsa.

4. Insikten att ens skapelse inte är en själv.

Vid något tillfälle sitter man med sin bäbis och inser att det är en egen individ man har i famnen, inte en förlängning av sig själv. Samma sak gäller med bloggen. Även om jag inte lägger ut mitt privatliv här så var det första tiden svårt att inte hela tiden ha bloggen i tankarna. Kunde sitta och grotta ner mig i något som skulle lösas ändå till midnatt och sedan vara så uppvarvad att jag inte kunde sova. Nu kan jag vara lite mera sansad. Bloggen ska reflektera mig. Den är en del av det jag gör, men får inte heller uppsluka mig så att jag inte har någon egentid och annat liv.

5. Det finns inte ett rätt sätt.

Som nybliven förälder får man höra väldigt många åsikter om hur man ska ta hand om sitt barn, allt från mat- och sovvanor till hur man ska förhålla sig om barnet gråter.

I bloggvärlden finns också massor av åsikter om hur man ska göra. Men här får man ta det på samma vis som när man blivit förälder för första gången. Man får ta råden och tipsen med en nypa salt. Ta till sig det som känns bra och strunta i annat. Prova sig fram och se vad som funkar för en själv.

6. Det är inte bara kul och mysigt.

Lika väl som livet som nybliven förälder inte bara är gulligt utan även innehåller både hårt och tråkigt arbete stundvis så ser jobbet med bloggen likadant ut. Ibland är det tungt. Vissa saker som ska lösas är lite jobbiga och tråkiga. Vissa dagar känner jag inte sig alls inspirerad. Visst jobb ska bara göras. Fast som med en bäbis så tar man det jobbiga och det tråkiga eftersom det ofta är kul och inspirerande.

7. Hela tiden nya överraskningar och äventyr.

Livet som småbarnsförälder är fullt av överraskningar. Ett riktigt litet äventyr. Likadant har det varit med min bloggbaby. Hela tiden nya saker att lära mig. Nya grejer som uppstår och som jag behöver ta i tu med. Eftersom jag inte har erfarenhet av bloggande och bloggbyggande så är det här också ett äventyr fullt av överraskningar.

Släpp kraven

Släpp-taget

Nu är det snart jul. Dags att släppa kraven på sig själv och andra. Tid att bra ta det lugn och må bra.

Jag önskar er en riktigt god jul. Varva ner och ha en lugn och skön julhelg.

Jag pausar bloggandet över julhelgen och återkommer snart igen.

Är du bra på att välja presenter?

En del människor har det bara i sig, förmågan att alltid ge bort de där alldeles perfekta presenterna. Andra kutar runt som stressade ekorrar i sista stund och känner lite skuld över att inte hitta rätt.

Är du en sån som hittar på det där perfekta? Presenten som mottagaren känner är helt rätt, som han eller hon bara älskar. Presenter som i sig själva innehåller kärleksfulla meddelanden till mottagaren.

Ofta behöver det inte handla om att lägga ner en massa pengar på presenterna utan det är mera förmågan att hitta rätt. Fingertoppskänslan att bara veta vad som passar.

Att-välja-presenter

Andra får lite ångest, skuldkänslor och mest avskyr att behöva gå i affärer. Det där med att köpa presenter eller julklappar blir något laddat snarare än något mysigt och kärleksfullt.

Uttrycket att ”det är tanken som räknas” kan bli otroligt stressande när man rusar runt och vill hitta de där sista julklapparna. När man inte är i närheten av känslan av ”kärleksfulla meddelanden” till mottagaren utan mest vill hitta något överhuvudtaget – något som  i alla fall inte är alldeles fel.

Jag har en person i min närhet som alltid hittar de där perfekta presenterna. Ofta hemmagjorda och riktade direkt till mottagaren. Alltid ute i god tid när det gäller att skaffa eller göra julklappar.

Jag måste tyvärr konstatera att jag varit mer som henne. Varit bättre på att vara ute i god tid. Varit bättre på att samla på idéer till presenter och tillverkat många flera själv. Saknar det lite. Ska jobba på att hitta tillbaka dit igen.

Konsten att lura sig själv

Lura-sig-själv

Vi vill utvecklas. Vi vill ha till en förändring. Men hur ofta lurar vi oss själva och liksom inte kommer till skott?

Vi tänker på att vi ska träna och komma  i form. Läser tidskrifter och bloggar om att hitta rätta formen. Kanske till och med köper gymkort och ett nytt träningslinne.

Eller vill utvecklas som personer och köper en självhjälpsbok och sen en till och en till…

Vi förnekar att ingenting faktiskt händer. Lurar oss själva att tro att vi är på gång. Vill inte erkänna för oss själva att det bara finns ett sätt att få till en förändring. Genom att agera.

Det är först när vi går till gymmet och utför träningspasset som det börjar hända något eller när vi aktivt börjar jobba med oss själva för att förändra en attityd eller förbättra självkänslan.

Så länge vi bara läser, tänker och planerar så har vi inte ens kommit till starten. Fast det blundar vi ofta för.

Att säga förlåt

Att-säga-förlåt

Att kunna säga förlåt ett ett bevis på personlig styrka, men det är inte alltid lätt. Och ibland kan vi behöva tänka på vad vi ber om förlåtelse för.

Alla gör vi ibland fel eller säger fel saker. Kanske sårar någon. Att kunna be om förlåtelse är en möjlighet att kunna ställa sina fel till rätta.

Det är inte alltid så lätt att säga förlåt. Dels krävs det att man erkänner att man haft eller gjort fel och dels utsätter man sig för risken att inte bli förlåten. Att ursäkten inte godtas.

Att ha förmågan att säga förlåt är en styrka som definitivt kan underlätta i samspelet med andra.

En liten varning måste ändå till:

Be aldrig om ursäkt för att du visar känslor. Gör du det ber du samtidigt om ursäkt för sanningen. Det försvagar snarare än visar prov på inre styrka.

Tro inte att du är misslyckad

Det är alltför lätt att kritisera sig själv och ge upp sin dröm om man stöter på motstånd. Ge inte upp!

Albert Einstein lärde sig inte prata förrän han var 4 år och hans lärare ansåg att det inte skulle bli mycket av honom.

Michael Jordan blev petad ur basketlaget när han gick i high school.

Walt Disney fick sparken från tidningen där han jobbade för ”bristande fantasi” och att han ”saknade originella idéer”.

The Beatles avvisades av Decca Recording för att de inte skulle ha någon framtid inom show business.

Oprah Winfrey degraderades från sin tjänst som nyhetsankare för att hon inte passade i tv.

Letar vi kommer vi att hitta massor av flera exempel.

”Fucking up is a sign you are trying”, har jag läst någonstans.

Inventera dina drömmar

Inventera-drömmarna

När tog du dig senast tid till att verkligen fundera över vad du vill här i livet? Vad du egentligen vill. Det där som skaver i ditt inre men oftast försvinner i bruset av vardagen.

Jag började fundera lite kring det här med att inventera drömmarna för någon månad sedan. Tänkte att snart är det ett nytt år. 2014 ska planeras och då är det bra att se över vad jag vill för att förhoppningsvis kunna förverkliga något av det som jag drömmer om.

Så i helgen fick jag veta att en bekant fått hjärnblödning – bara 40 år gammal. Helt plötsligt inte bara en okänd människa utan någon jag suttit och fikat ihop med. Och utan förvarning kastades jag in i någon form av existentiella funderingar. Vad vill jag egentligen göra med mitt liv? Vad vill jag åstadkomma och hur? Hur länge kan jag skjuta på det jag drömmer om? Gör jag det jag vill? Kan jag göra saker på annat vis?

Frågan om att inventera drömmarna blev högaktuell. En aktuell krok att hänga fast dem vid. Hur gör man då? När man inventerar.

En metod kan vara att ta en papper och skriva ”Jag vill” överst och sedan under minst 15 minuter oavbrutet och snabbt skriva ner allt som dyker upp i huvudet. Skriva korta stödord bara och inte reflektera förrän efteråt. Det brukar kunna bli först mot slutet av tiden som det kommer fram riktigt intressanta tankar.

Ett annat sätt kan vara att göra en 30-30-30-lista. Skriva ner 30 saker du vill ha, 30 saker du vill göra och 30 saker du vill vara innan du dör.

Oavsett vilken modell du väljer så får du fram intressanta grejer. Välj de tre som du känner starkast för och fundera närmare på den. Fundera på hur du skulle kunna omvandla dem till mål och skapa en handlingsplan för dem. Se vilka steg du behöver ta för att kunna förverkliga dem. Vad är det första steget?

Citat

Tänk på att…

citat2Einstein

Fyra typer av beteenden

Alla våra beteenden och aktiviteter kan kategoriseras till någon av följande fyra kategorier. Genom att göra mer av typ 1 och typ 2 så växer och utvecklas vi.4-typer-aktiviteter-o-beteenden

Beteenden och aktiviteter som hamnar i typ 1 är sådant som känns bra och som är bra för oss och oftast även för andra. Det kan även vara sådant som bidrar till något större såsom till exempel ideellt arbete. Typ 1-beteenden och aktiviteter är bra för oss.

Typ 2 är sådant som inte känns bra, men som är bra för oss, för andra och även kan bidra till något större. Att komma igång och träna när man inte gjort det på länge är en typisk 2:a. Likaså att börja äta nyttigt ifall man inte gjort det innan. Tvätta bilen är en typ 2-aktivitet jag skulle kunna ta tag i.

Tredje typen är sådant som känns bra, men som inte är bra för oss. Vårt typ 3- beteende är troligen heller inte bra för andra och bidrar inte till något bortom oss själva. Det här kan vara sådant som att äta onyttigt, dricka för mycket alkohol, slötitta på tv eller slösurfa på nätet.

Typ 4 varken känns bra eller är bra för oss eller andra. Det kan vara att ta på sig en offerroll och sitta hemma och tycka synd om sig själv eller att låta sin irritation och ilska gå ut över någon oskyldig.

Att göra typ 1-grejer är ju inte så svårt att motivera sig till. Typ 2 däremot kan vara lite knivigare även om det är sådant som verkligen får oss att utvecklas. Många saker inom den kategorin är sådant som oftast bara känns dåligt i början. Har man kommit igång med träningen eller att äta bra så blir det ett typ 1 -beteende eller aktivitet.

Likaså kan det vara lite jobbigt att slita sig från soffvärmen och börja plocka bort lite dåliga vanor ur grupp 3. Sånt som känns bra, men som inte är bra för oss.

Fjärde gruppens aktiviteter och beteenden vill vi ju inte ha, men ändå har de flesta lite i den lådan också. Sådant bör vi försöka att rensa bort. Om det varken känns bra eller är bra så bör vi inte heller utsätta oss själva eller vår omgivning för det.

För min del får jag nog lägga mest krut i 2:an och 3:an. Göra lite mer sådant som inte känns bra, men är bra och mindre av sådant som känns bra, men inte är det. Byta några mindre bra vanor mot några bättre. Lite i taget.

Vilka typer av beteenden behöver du jobba med för att utvecklas?

Källa: Hämtat de fyra typerna från Niklas Davers bok ”Ditt bästa jag oftare”.