Monthly Archives: februari 2014

Konsten att sälja sig själv

Sälj-dig-själv

Sälja sig själv. Det överlägset värsta. Det jag behöver öva mest på. Samtidigt en förutsättning om jag ska kunna leva som egenföretagare. Läskigt. Utmanande.

Att kunna sälja sig själv är ett krav för att skaffa kunder och tjäna pengar. Skillnaden mellan att hanka sig fram och att kunna leva bra på sitt företagande. Det är till och med viktigare för välståndet, att man är bra på att skaffa kunder än hur bra man är på sitt specialområde. Jisses, detta är något att bita i.

Förmågan att säja sig själv och sin idé handlar inte bara om att skaffa kunder heller. Man måste kunna sälja sig själv och sina idéer till samarbetspartners, banken, eventuella finansiärer, pressen och kanske till och med till familjen för att kunna motivera hur man behöver jobba.

Det gäller att pränta in i hjärnan att jag är en resurs. Att jag har kompetens. Att kunderna behöver mig. Att jag bidrar med det jag gör. Att det jag gör är värdefull. Och att kunder betalar för det som är värdefullt, bara jag vågar ta vettigt betalt. Sådant som är självklarheter när jag själv köper saker eller tjänster, men som av någon anledning blir svårt och jobbigt när det gäller mig själv.

Ulla-Lisa Thordén skriver i inledningen till sin bok Sälj dig själv och ta betalt att många specialister beter sig som tennisbollar som ligger på planen och väntar på att någon ska plocka upp dem och serva. Men idag måste man vara både bollen och racketen själv. Man måste serva själv. Så jag får öva mera. Öva. Öva. Tills jag blir en duktig säljare. Inte ligga här på planen och vänta iallafall.

saljdigsjalv

Ulla-Lisa Thordéns bok har jag läst för flera år sedan, men ska läsa om igen nu. Dessutom har jag läst Camilla Björkmans bok Skriv, sälj & bli lönsam! Båda böckerna kan jag rekommendera att läsa för alla som behöver bli lite bättre på att sälja sig själv och sina idéer. Och dagens samhälle kräver ju ofta av oss att vi ska sälja oss själva vare sig vi är företagare eller inte.

Gnäll är du snäll…

Gnäll-är-du-snäll

Hur är det på jobbet? Hur har du det? Vanliga frågor. Frågor som i vår kultur nästan kräver att vi har ett svar som innehåller ett visst mått av gnäll och klagomål. 

Svarar du att det är toppen på jobbet, att chefen, arbetskamraterna och arbetsuppgifterna är bra och att du trivs,  då lär du mötas av några misstänksamma blickar. Får man frågor om jobbet förväntas man mer eller mindre att gnälla på något.

Gnäll har kommit att bli kittet som binder människor samman i vår kultur. Rätt trist kan man ju tycka. Vi förväntas vara lite vardagspessimister. Gnälla, klaga och sucka över våra liv och vår situation. Kulturen främjar gnäll så till den grad att vi faktiskt förväntas att vara lite gnälliga allihop.

Oftast handlar det här gnällandet och suckandet över vardagens uppgifter om ett slentrianmässigt beteende. Ibland kan det kännas skönt att få gnälla av sig lite, men rent generellt kommer det sällan något positivt ur detta. Dessutom kommer vi lätt in i ett regelbundet gnällande, vilket leder till ännu mera gnäll.

Bästa sättet att lösa det här är att försöka ändra på sig själv. Bli medveten om sina tankar och börja agera annorlunda.

Vill du bli en vardagsoptimist istället för en vardagspessimist?

 

Blunda för problemen?

Just nu idag försöker jag bara blunda för ett problem. Ignorera, om än med lite gnagande irritation, det faktum att twitterflödet inte syns på bloggen idag.

Mitt plug-in verkar inte funka som det ska idag. Har tydligen ingen kontakt med Twitter. Irriterande när det inte funkar, men ett bra tillfälle att öva på att hålla fokus på det jag ska. Idag ska jag göra klart illustrationer till fyra blogginlägg och helst hinna skriva ett par av dem. Alltså får jag för stunden släppa det faktum att mina tweets inte syns på bloggen.

Jag hoppas att jag kan ignorera problemet och att det ska lösa sig av sig själv under dagen. Om inte får det komma upp på att-göra-listan för i morgon. Värre akut är det inte. Och kanske, kanske har det löst sig av sig själv till dess.

Hoppas.

Vad är en tanke?

vad-är-en-tanke

En tanke är en helt privat företeelse som ingen annan har tillgång till. Bara vi själva äger den. En tanke kan få oss att våga det vi inte tidigare vågat. En annan tanke kan sänka oss totalt.

Tankar där vi reflekterar får oss att lära oss saker om oss själva vilket kan leda till att vi utvecklas som människor.

En tanke är ett psykologiskt fenomen. Vi kan föreställa oss något, dra slutsatser, fundera på något, bedöma något, minnas något, tänka på något vi vill göra (eller inte göra) eller tänka på något som ger oss en känsloupplevelse.

Inom dagens psykologi använder man numera oftare det vidare begreppet kognitioner som är ett samlingsbegrepp för tankar, minnen, drömmar, uppfattningar, visioner och idéer. Vi har kognitioner som pågår i vår inre varje dag även om vi inte alltid är medvetna om dem. Oftast är vi väl det inte.

Våra tankar är ofta färgade av värderingar och tidigare erfarenheter. Konstigt att det är så sällan vi tänker rena tankar. Tankar som inte är färgade av känslor och minnen.

Negativa tankar har en tendens att dyka upp automatiskt och ju mer vi tänker på dem desto oftare dyker de upp. Vi tenderar att förstora upp det som är obehagligt eller som vi oroar oss för. I sådana lägen blir tankarna ganska svart-vita och vi tappar bort nyanserna. Risken är då stor att vi bildar oss fel åsikter om både människor och situationer. Inte minst är risken stor att vi skapar oss en felaktig uppfattning om oss själva och våra möjligheter.

Så vad kan vi göra då? Ett sätt är att försöka att bli mera medveten om sina tankar. Titta lite närmare på dem. Försök att identifiera de negativa tankarna och det som utlöser dem. Ifrågasätt dina negativa tankar. Fyller de någon funktion? Skulle du kunna tänka på något annat sätt? Välja mera positiva tankar?

Har du lust att tänka lite på dina tankar?

Mental hygien

blomma

Läste just en tweet från Dalai Lama. Han har sagt så här:

Just as we teach about physical hygiene in the interest of good health, we now need to teach about mental or emotional hygiene too. – Dalai Lama

Det tål ju att reflektera lite över, inte sant?! Vikten av god hygien får vi ju alla lära oss redan från att vi är små. Dusch, bad, tvål, schampo, tandborste, tandtråd, tandstickor, munskölj, deodorant och handsprit… Listan kan göras hur lång som helst. Omsorger om vår fysiska hygien.

Men samtidigt som vi sköter om kropp, hår och tänder så utsätter vi oss för stress, negativa tankar, oro, självkritik och annat som har negativ inverkan på vårt mentala mående.

Kanske är det dags att slå ett slag för lite mental hygien. Att redan i ganska tidig ålder få lära sig att hålla rent från negativa tankar och attityder. Vara rädda om vår själ. Ta hand om det inre så att vi kan växa oss starka och trygga.

Kom ut ur komfortzonen

Komfortzonen2

Kör du runt i livet med handbromsen åtdragen? Eller har du byggt dig ett fängelse av begränsningar? Komfortzonen kan se lite olika ut för oss.

Det är lätt hänt att man kör omkring med en psykologisk handbroms åtdragen och begränsar sin egen kraft och energi. Begränsande tankar om oss själva och en självbild som bär på en del självtvivel gör att vi väljer att stanna inom vår komfortzon och inte utnyttjar vår fulla kapacitet till att vara och göra det vi vill.

Ska man vara lite tuff så kan man säga att komfortzonen är ett fängelse vi byggt åt oss själva och som vi lever i. Det är byggt av sådant vi tror att vi ska och inte ska tycka eller göra. Hur vi tror att vi ska bete oss. Vad vi tror och tänker om oss om oss själva och våra begränsningar. Mycket handlar om värderingar och övertygelser som vi fostrats till eller fått till oss genom vår väg i livet. Dels genom vad andra säger till oss och genom vad vi själva tror är rätt eller tänker om oss själva.

I vissa länder tränas elefantungar till att hållas tjudrade på en liten yta. Genom att binda ett rep runt deras ena fot och fästa det i en stolpe kan elefanten inte ta sig längre än repet räcker. Den lilla ungen lär sig hur långt den kan ta sig. När elefanten sen blir vuxen har den lärt sig begränsningarna i sitt liv och kan hållas bunden med ett smalt rep. Så smalt att elefanten med ett litet ryck skulle kunna göra sig fri – om den bara trodde att det var möjligt.

Kanske är det är så för oss. Att vi sitter fast i vår komfortzon med ett smalt litet snöre och allt som behövs är ett litet ryck för att vi ska vara fria och kunna växa som människor.

Det viktiga är att inse att vi aldrig sitter fast. På riktigt. Vi kan alltid ändra vår syn på oss själva. Tänka nya positiva tankar. Se möjligheter i stället för hinder. Peppa oss själva och skapa oss en ny självbild. Våga ändra vårt beteende. Hitta modet att tänka annorlunda. Ta steg som gör att vi närmar oss våra drömmar.

Ser du framför dig hur du är den du vill vara, hur du gör det du vill göra och hur du är på det sätt du vill vara?

Är det dags att rycka lite i det där tunna snöret?

Bilden av sig själv

Ska jag synas så krävs det en bild av mig själv som visar upp den jag vill bli igenkänd som. Folk ska veta att jag är jag. Ute på nätet ska folk känna igen mig, oavsett sammanhang. En utmaning i sig.

Det här med att bli företagare har till väldigt stor del hittills handlat om att synas på olika sätt. Att bli bekväm att använda olika sociala medier. Att pröva mig fram för att se vad som funkar. Vad som leder mig i rätt riktning.

Jag vill ju bli igenkänd för det jag skriver, för mina bilder eller jobb jag gjort, men vägen dit går genom att bli hittad och igenkänd – för hur man ser ut. Det är så det funkar och det får man nog bara tugga i sig om man vill jobba i den digitala världen. Då återstår bara att göra det bästa av situationen.

headerbild-halv1.jpg

Det finns några råd som återkommer från personer som skriver om marknadsföring  inom sociala medier, bland annat Jackie Kothbauer som skrivit Mediababe och Sophia Sundberg som skrivit #Twitterboken, och de båda och andra verkar vara eniga om råden.

1. Använd en proffsig bild

Anlita en professionell fotograf eller någon riktigt duktig som kan ta snygga bilder av dig. Se till att du ser ut som du vill uppfattas på bilden.

Jag valde att låta min vän Susanna Gabrielsson, som är en duktig amatörfotograf, ta bilderna. Många bilder. Av dessa valde jag ut tre som använts i bloggen, presentationer och som profilbilder.

2. Använd samma bild överallt

För att bli igenkänd överallt är det viktigt att använda samma bild i alla sammanhangen man vill synas i. Det ska inte råda någon tvekan om att det är samma person det handlar om. Att det är jag oavsett om det är på Facebook, Twitter eller i bloggen.

Bilden ovan valde jag att vara den bild som ska synas överallt. Den finns nu som profilbild på hemsidan, Facebook, LinkedIn, Flickr, Twitter och Instagram.

3. Byt inte bild för ofta

För att bli igenkänd ska man inte heller byta ut bilden för ofta. Det allmänna rådet verkar vara att i alla fall inte byta oftare än en gång om året.

Jag tog min i början av sommaren 2013 och den får väl hänga med ett tag till.

Förutom fotograf till porträttbilden har jag anlitat Fingerformat (Inger Gabrielsson) som formgivit min logga. Loggan vill jag också visa upp i olika sammanhang så att jag även med hjälp av den kan identifieras och bli igenkänd.

Jag syns, alltså finns jag.

Det goda samtalet

Idag lyssnade jag på ”Det Goda Samtalet” där Olof Röhlander sitter på restaurang Pontus i Stockholm och samtalar med gästerna Helle Klein, Bob Hansson och David Eberhard om bland annat sanning, döden och Twitter.

Det var ett så himla mysigt format. Det var som att sitta med vid bordet, som en tyst deltagare. Stilla samtal i över 50 minuter. Fint i dagens uppvarvade tillvaro.

Programmet är värt att lyssna på.  Du hittar det här.

Bryter ny social mark

Har suttit i mitt lilla twitterbo länge utan att pröva vingarna. Bara haft kontot vilande. Och instagramappen har jag haft i telefonen utan att registrera ha ett konto. 

twitter follow me

Men nu har jag hoppat ut boet som en nykläckt liten twittare. Varit ute och flaxat lite min första dag i luften. Nu gäller det att hänga i och kvittra ikapp med vårfåglarna.

Och debuten på Instagram skedde i morse. Där alla andra verkar finnas är det ju bra för mig att finnas. Lite vardagsliv och lite företagarliv kan nog hamna där framöver. Och lite bilder från bloggen.

Tanken är att twittrandet och instagrammandet ska komplettera bloggandet. Och bitvis länkas ihop med varandra lite. Vi kan väl se det som att jag bryter ny social mark. Ju fler ställen jag syns på desto bättre. 

På Twitter heter jag @katarinahyden och på Instagram heter jag inahyden.

Vill ni får ni gärna följa mig där.

Du är en vinnare

Du-är-en-vinnare

Tänk om du alltid kunde säga till dig själv att du är en vinnare och inte en förlorare.

Tänk om du alltid kunde byta ut negativa tankar du har om dig själv till positiva.

Tänk om du kunde sluta tänka tankar om brister och begränsningar.

Tänk om du aldrig skulle tänka tankar där du ser dig själv som offer för omständigheter.

Tänk om du istället alltid skulle tänka tankar som ger dig styrka.

Tänk om du skulle förvandla din inre kritiker till en coach eller hejaklacksledare.

Vart skulle dina tankar i så fall ta dig?