Monthly Archives: mars 2014

Det här är det yngsta du någonsin kommer att vara

Äldst-och-yngst

Ibland ramlar jag på ett citat eller en text som i sin självklarhet ändå skakar om mig. Jag vaknar upp och upplever någon form av klarhet där och då när jag läser det. Meningen i bilden är en sådan.

Jag satt och snabbläddrade i mitt RSS-flöde och skrollade igenom en text som handlade om mer eller mindre otroliga tankar vi tänker när vi duschar. Det handlade om allt ifrån att mjölk skulle vara omogen ost till ovanstående betydligt djupare tanke.

Idag är jag äldre än jag någonsin varit och det yngsta jag någonsin kommer att vara.

Jag får den där hisnande känslan i magen när jag läser det. En sån som man får när man åker berg-och-dal-bana eller så. Och mitt i den känslan finns påminnelsen om att livet är det som pågår just nu.

Vi ruschar på i vår vardag och glömmer bort att nuet är det enda vi har. Varje dag är livet. Varje dag räknas. Det vi fyller våra dagar med är det som i slutändan visar sig vara hela våra liv. Vi glömmer ofta bort det. Tänker på helgen eller semestern då vi ska… Och visst, både helgen och semestern räknas, men det gör också varje dag. Varje stund. Varje nu.

Hur väljer vi att förhålla oss till vår omgivning? Vad är viktigt och vad är det inte? Kan vi prioritera annorlunda? Valen vi gör idag har betydelse för det liv vi lever.

För idag är det yngsta vi någonsin kommer vara.

Visst är det självklart att det är så det är, men handen på hjärtat – hur ofta glömmer du bort det?

Jobba hemma-dagen

Idag är det ”Jobba hemma-dagen” enligt förteckningen över alla temadagar vi har i Sverige.

De flesta av mina dagar är jobba-hemma-dagar eftersom jag inte har något annat kontor.

En hel del saker är positiva med att jobba hemma. Nära till jobbet. Ingen restid för att ta sig dit. Inga kostnader för hyra av kontorslokal. Det går att utnyttja sina dagar vettigt genom att kunna slänga i en maskin tvätt eller sätta på maten när jag ändå behöver en bensträckare. Det går oftast att styra min tid. Jag har trevligt sällskap i form av min hund Alva.

IMG_20140219_103740

Men det krävs disciplin för att inte göra annat när man ska jobba. För att komma upp på morgonen och sätta igång. Det kan vara trist ibland att inte ha fysiska arbetskamrater och kollegor på jobbet. Ibland kan det vara svårt att dra en tydlig gräns som avgränsar jobbet från övriga livet – kanske speciellt som jag gärna ställer datorn på köksbordet.

Jobbar ni hemma ibland?

Tillräckligt stora utmaningar…

misstag-ingårJag tycker det känns lite gott att läsa ett sånt här citat. Liksom befriande. Det är okej att det inte blir som jag tänkt mig alla gånger. Går det lite fel på vägen så beror det på att jag tagit mig an stora utmaningar. Inte för att jag inte kan eller vet eller att jag fattar felaktiga beslut.

Vissa dagar kan jag tycka att jag har väl många klatschiga hejarop och citat som ramlar in i mitt Facebookflöde, men andra dagar så är det något av dessa eller andra citat som är just det där jag behöver få höra. Det som gör att jag blir en liten aning modigare eller känner mig lite tuffare på min företagarväg.

Våga göra det du vill

våga-göra-det-du-vill

Hellre ångra det jag gjort fel än att ångra att jag inte gjort det jag vill. Entreprenören Helene Colak sa så i en intervju som jag hörde i veckan. Så vill jag också leva. Så försöker jag leva, men det är inte helt lätt alla gånger.

Och det har definitivt inte varit en självklarhet. Vi sitter med våra drömmar. Vet vad vi skulle vilja göra och i vissa fall vad vi inte vill göra, men ändå kan det vara så fruktansvärt svårt att uppbåda modet att följa sin dröm. Att ta steget från tanke till handling. Det är så mycket lättare att vara kvar i det kända än att kasta sig ut i det okända. Vi människor har en förmåga att hellre stanna kvar i det som är välkänt och uppfattas som tryggt än att kasta oss ut i det okända och otrygga. Även om vi vet att det är i det otrygga och okända vi har möjligheten att förverkliga det vi drömmer om. Vi kan stanna kvar i vår lilla komfortzon även om vi har det lite halvkass där, kanske både privat och i yrkeslivet, eftersom det känns så skräckinjagande att kliva utanför och möta osäkerheten.

Det krävs både mod och tillit. Tillit till att det kommer att ordna sig och till att man vågar lita på sin förmåga och sin inre styrka. 

Jag har blivit modigare. När jag väl vågat så visade det sig inte vara fullt så läskigt. Dessutom är det spännande att söka sig fram i ovissheten. Att lära sig nya saker längs vägen. Möta nya människor. Lära sig saker om sig själv.

Rädslan och osäkerheten gör sig påminda ibland. Tvivlet kommer då och då. Osäkerheten likaså. Men kan jag bara försöka bemästra det och känna att jag tror på mig själv och det jag gör så går det bra. Påminna mig om att om jag inte gör det jag vill nu så kommer det inte bli gjort alls. Om inte jag följer mina drömmar, vem ska då göra det?  

Och jag vill inte sitta en dag och ångra att jag inte gjort det jag ville göra. Tänka att jag inte ens provade. Nä, då håller jag med – hellre ånga att jag gjort fel eller att saker inte blivit som jag vill än att inte försöka alls.

Ta hand om era drömmar! Livet kan vara ett äventyr.

Intervjun var i Ola Wallströms podcastserie Motivation och drivkraft som gått att lyssna på denna vecka.Idag går de sista två intervjuerna i serien går att lyssna på här.

Omge dig med rätt människor

Omge-dig-med-vänner

Ensam är inte stark. Vi behöver andra människor. Vänner och ett socialt nätverk. Ensamhet kan till och med vara farligt.

Henrik Fexeus skriver i sin bok Konsten att få mentala superkrafter att ensamhet är dödligare än rökning. Att känna sig avskärmad från andra människor och att inte ha någon att vända sig till är farligt.

För vår hälsa och för att utvecklas som människor och skapa det vi vill behöver vi ha tryggheten i att omge oss med vänner. Nära vänner.

Vi behöver ett antal vänner som vi vet att vi kan lita på. De behöver inte vara många, men vi ska känna att vi kan anförtro oss och att vännen står på vår sida. Att vi kan få stöttning när vi behöver. Bli lyssnade på när vi behöver prata av oss. Få ärliga råd och synpunkter då vi ber om hjälp i en fråga. Kunna få feedback där avsikten är att hjälpa oss. Eller bara sällskap om det är det vi önskar.

Vi behöver vänner, och dit räknas också familjemedlemmar, som vill oss väl, bryr sig om att det går bra för oss och som vi känner oss trygga med. De utgör vår innersta krets. Tryggheten.

Nästa lager innebär att ha ett nätverk av människor som kanske inte är nära vänner, men som på ett eller annat sätt bygger på relationer kopplade till arbete och intressen. Nätverk där vi kan bidra med våra kunskaper eller hjälpa och kunna få hjälp, inspiration, råd eller nya kontakter. Nätverk som ser olika ut beroende på situationen vi lever och verkar i. Våra nätverk kan innehålla allt från människor vi träffar fysiskt ofta eller mera sällan till människor vi kanske enbart har kontakt med via sociala medier.

Vi behöver människor i våra liv. Rätt människor innebär att vi kan utvecklas själva och skapa det vi önskar. Nära vänner och trygga förhållanden för att vi ska må bra och våga förverkliga våra drömmar.

Var rädd om dina vänner och vårda ditt nätverk.

Att ge sig själv ett okej

Alla dagar är inte toppendagar. Alla dagar är inte dagar då vi är på topp. Ändå försöker vi ofta att pressa oss och blundar för att vi av olika anledningar inte orkar prestera som vanligt.

Säg-okej

Det är så lätt att pressa sig och tänka att man ska orka och kunna vara på topp varje dag. Och är man inte på topp så går det att pressa sig hårdare och funkar inte det så kan man ju alltid skuldbelägga sig själv för att man inte är det. Hur trögt det än går så inbillar man sig gärna att lösningen är att tvinga sig och att ta i hårdare. Det här är sämsta scenariot. Jag borde veta bättre, men hamnar här titt som tätt ändå. Men inte lika ofta som förr.

I det lite bättre scenariot lyssnar jag på kroppen och själen. Åtminstone lite med ena örat. Men då krävs förklaringar. Varför är det så här? Jag validerar mig själv och situationen. Kan komma fram till att jaha, det är kanske inte så konstigt att jag inte får till mina texter eftersom jag har migrän. Eller vad det nu är som är orsaken. Sovit dåligt. Förkyld. Hungrig.

Beroende på anledning så kan jag antingen göra något åt det. Typ äta. Eller så kan jag acceptera att det är som det är och sluta tvinga mig själv.

Sen kan det vara så att jag är mer i mig själv och i stunden. Att jag känner att jag kanske inte orkar att prestera det jag planerat. Det kan finnas massor av anledningar, men jag har inget behov att att analysera eller värdera. Jag bara konstaterar att så här är det just nu. Och det är okej. Jag är okej. Det är bra som det är. Det duger. Jag duger. Jag är okej.

Det är en rätt skön känsla. Den man känner när man ger sig själv ett okej.

Så okeja er själva. Må bra, för ni är bra.

Hitta kärleken i livet

I förmiddags lyssnade jag på Ola Wallströms podcastserie Motivation och Drivkraft. Dagens två podcastintervjuer är med Sami Sulieman och Helene Colak. Sami Sulieman fick frågan om vad det var som var allra viktigast för honom som företagare och entreprenör.

Svaret kom lika snabbt som överraskande då han svarade att det allra viktigaste var att hitta kärleken i livet. Kändes först lite otippat att en framgångsrik företagare och entreprenör skulle svara så, men så förtydligade han med att kärleken i livet innebär en fast punkt och vet man att man är förbehållslöst älskad så vågar man satsa fullt ut på sina idéer.

Då lät det ju helt som ett verkligt vettigt svar. Klart att det är så att om vi vet att vi är förbehållslöst älskade för den vi är och inte för det vi presterar så går det lättare att skilja på det som är en själv och det som är resultatet av ens handlingar. Vilket troligen innebär att det är lättare att våga satsa eftersom man har sin trygga punkt i livet.

Så hitta kärleken. Har du redan hittat den, var rädd om den. Ta hand om dina vänner. Ensam är inte starkast. Och glöm inte bort att älska dig själv.

Podcastserien släpper 2 nya intervjuer varje dag den här veckan. Alla på temat motivation och drivkraft för framförallt entreprenörer, men intervjuerna kan säkert vara intressanta för många att lyssna på. Registrera dig gratis här om du vill lyssna.

Ha en fin måndag!

Svårigheten att be om hjälp

”Kan du hjälpa mig?” En enkel mening som inte kan missförstås. Och ändå kan just dessa ord vara de svåraste som går att ta i sin mun. 

be-om-hjälp

Personligen har jag jättelätt för att erbjuda min hjälp. Jag frågar både de i min närhet och helt okända människor om de behöver hjälp om jag på något sätt uppfattar att jag kan underlätta situationen för dem. Jag kan erbjuda mig att vara barnvakt eller att lyfta på kassar på bussen åt nån som behöver hjälp med det. Och är det någon som uttalat ber mig om hjälp så ställer jag upp om jag kan. Att hjälpa någon annan känns enkelt och helt naturligt. Åt andra hållet är det svårare. Mycket svårare.

Erbjuder någon sig att hjälpa mig så klarar jag skapligt bra att ta emot den. Det är lite svårt, men det går. Men nästa steg, att själv be om hjälp, det är värre.

Hjälp vad det är svårt att be om hjälp.

Låg på sjukhus efter för ett tag sedan och upptäckte att jag till och med hade lite problem med att trycka på klockan och be om hjälp. Tänkte att sköterskorna hade så mycket att göra. Det var säkert sant, men jag var också en del av deras jobb. Det gav mig en tankeställare. Jag behöver öva mig på att be om hjälp och att ta emot hjälpen utan att känna att jag är till besvär eller att jag ska klara allt själv.

Varför är det då så svårt att be om hjälp? Jag har naturligtvis inga självklara svar, men vi tittar lite närmare på det hela ändå.

Självrespekt? Kan det vara så att jag ser på mig själv på ett sådant sätt att jag vill kunna klara allt själv? Är det mina värderingar som gör att jag tycker att jag ska fixa allt själv? Kanske. Kanske inte.

Tror jag att den jag frågar ska säga nej eller tycka att det är jobbigt eller besvärligt att hjälpa mig? Tycker jag kanske rent av att jag inte har rätt att be om hjälp, att det verkar som att kräva något?

Funderar jag kanske på om det är rimligt att be om hjälp. Det kan ju förstås också bero på vem jag väljer att fråga och om vad.

Finns det en ömsesidighet? Det är för mig lättare att be någon om hjälp som jag vet att jag kan hjälpa med något annat vid ett annat tillfälle.

Lite konstigt är det ju att det är så lätt att hjälpa andra samtidigt som det är besvärligt att be om hjälp. De båda är ju två sidor av samma sak. Borde hänga ihop bättre än de gör.

Jag funderar vidare och jobbar på att bli bättre på att be om hjälp. Och önskar er samtidigt en härlig helg.

Känner du igen dig? Har du lätt för att be om eller ta emot hjälp?

Vårkänslor

vårkänslor

Nu är det den tiden. Då folk fotograferar spröda små blommar i sina rabatter, börjar räfsa i sina fortfarande blöta gräsmattor, plockar fram joggingskorna, städar och tvättar bilen, vädrar, promenerar och vill pussas och kramas mera.

Vi blir spralliga och ystra när solen börjar värma. Vi blir fyllda av energi och får plötsligt lust och ork att ta tag i en massa saker. Känner oss vitalare och starkare än tidigare. Vi blir som uppfyllda av våren. Kanske blir vi kära också. Solljuset, de längre dagarna och den begynnande värmen i skyddade lägen får oss att känna oss som nya. Vi får lust att gå ut i skogen som Ronja Rövardotter och göra ett vårskrik. Ropa till våren.

Vi kände troligen precis likadant förr, men med dagens sociala medier delar vi med oss av våra vårkänslor till vår omgivning. Vi fotograferar solen och vårblommorna. Vi skriver om första lunchen ute, kaffet invid en solvägg och fågelkvittret. Dokumenterar joggingturen och den nytvättade bilen. Och delar upplevelsen med alla i våra nätverk.

Vad får dina vårkänslor dig att vilja göra?

Fatta beslut i visshet

Visshet

Vi kan vara känslostyrda eller förnuftsstyrda, men bästa besluten är de som vi fattar i visshet. I ett läge där förnuft och känsla möts och interagerar och vi både vet och känner vad som är rätt.

Beslut som vi fattar enbart utifrån förnuftet blir inte alltid så bra. Vi kan välja universitetsutbildning utifrån vad vi tänker är rätt. Kanske utifrån vad andra sagt är bra eller vad andra i släkten utbildat sig till. För att efter halva utbildningen inse att det här inte alls var det vi egentligen ville. Eller så tar vi andra beslut som vi bara förnuftsmässigt tror är bra.

Å andra sidan kan helt känslostyrda beslut ibland visa sig vara lite förhastade och kanske inte fungera som vi trott. Det kan komma surt efter. Eller vi ångrar oss. Helt känslomässiga eller lustbetonade beslut kan också innebära beslut som känns bra, men faktiskt inte är bra för oss. Det kan vara sådant som att äta onyttigt eller dricka för mycket alkohol, vilket kanske känns bra, men faktiskt inte är det.

Bäst är alltså att kunna låta både förnuftet och känslan vara med när vi fattar våra beslut. När de båda får interagera tillåter vi oss att känna in hur det känns samtidigt som vi använder vårt förnuft till att tänka efter hur vi tror att beslutet kommer att påverka oss.

När känslan och förnuftet samverkar kan vi uppnå visshet, ett känslo- och tankemässigt tillstånd där vi upplever att vi vet att beslutet är bra redan innan vi bestämmer oss och agerar utifrån detta.

Så när du tar beslut – försök att låta både hjärnan och hjärtat vara med. Då uppnår du visshet och fattar de bästa besluten.