Monthly Archives: april 2014

Att vara lycklig del 1

Acceptera-det-som-är

Jag kommer att i 10 delar presentera tips på hur vi kan må bättre i vår vardag och faktiskt vara lyckligare. Först ut blir del 1

Acceptera det som är

Alltför ofta låter vi oss dräneras på energi därför att vi vill att tillvaron ska vara annorlunda än den är. Vi hakar upp oss på det vi skulle vilja att det vara på något annat vis. Och slösar massor av energi på det.

Det vi gör motstånd mot kan delas upp i två kategorier – det vi inte kan påverka och det vi kan göra något åt.

Att till exempel lägga kraft på att vädret är dåligt är enbart slöseri med energin. Något vi absolut inte kan påverka. Den här kategorin är ganska stor om vi räknar in hur andra människor är och hur de beter sig, vilket vi oftast inte kan påverka.

Sen finns en massa saker i vårt dagliga liv som vi faktiskt kan påverka, men som vi ändå gör motstånd mot och som på så viss snor en massa energi och glädje ifrån oss. Vågen visar för mycket, konditionen är inte vad den borde, garaget ser ut som ett bombnedslag, tapeterna i köket är fula eller vad det nu kan vara.

När det gäller det vi faktiskt kan påverka så har vi två val. Göra något åt det eller låta bli. Vi börjar träna, äta sundare, avsätter en helg till att rensa i garaget och väljer tapeter till köket och sätter upp dem.

Men så enkelt är det inte alltid. Olika skäl kan finnas till att vi inte har tid att tapetsera just nu eller kanske har ont någonstans som gör att det är svårt att träna. Här gäller det att rannsaka sig själv.

Vill jag förändra det jag inte accepterar?

Är jag beredd att göra det som krävs?

Vill vi förändra och är beredda att göra det som krävs, ja, då är det bara att sätta igång. Snöra på oss joggingskorna och ta första steget. Skriva in i kalendern vilken helg garaget ska städas ur.

Men om vi gör motstånd mot det som är, samtidigt som vi inte är beredda att göra det som krävs för att förändra, låter vi energin sippra ur oss och vi mår rätt kass. Är vi inte redo att betala priset för att förändra så får vi lov att acceptera det om vi vill må bra. Inte störa oss på oss själva. Inte banka på oss själva. Och kanske förlika oss med fläcken på kökstapeten ett tag.

Det här kan vara riktigt svårt – att acceptera att vi inte är beredda att göra det som krävs för att uppnå en förändring. I alla fall inte just nu.

Är du beredd att göra det som krävs för att förändra saker du kan påverka – sätt igång. Och lycka till med förändringen. I övrigt, acceptera det du inte kan förändra och det du inte är beredd att förändra trots att du kanske kan.

Beröm dig själv!

Beröm-dig-själv

Ibland måste man säga det till sig själv.

Jävlar vad jag är bra.

Det går inte att vänta på att berömmet ska komma från någon annan. Gör det det så är det bra. En bonus. Men bara du själv vet om när du ska ha ett rejält:

Bravo!

Du vet när du behöver berömmet eller när du tycker att det känns perfekt att få några glada tillrop.

Heja mig! Vad duktig jag är.

Idag har jag presterat det jag planerat och lite till. Har farten uppe. Kanske kan bilen bli städat på samma gång. Av bara farten. Om jag flyter på vågen. Den bra. Och berömmer mig själv.

Och till er som läser det här –  ni är så himla bra!

Glad Påsk

Glad-Påsk

Vart kommer dina ägg ifrån?

Ett ägg är ett ägg. Är inte sant. Det är skillnad på ett ägg från en frigående höna i ekologisk produktion och ett från en höna i godkänd bur. Ändå större skillnad är det på hur dessa hönors liv ser ut.

För några år sedan när jag bodde på landet köpte jag fyra uttjänta hönor från en äggproducent. De hade gjort sitt. Deras liv var över. Kostade 25 kronor styck. Hade pressats till det yttersta. Bott i burar. Såna som är godkända, men inte ger möjlighet till ett drägligt liv. Matats med värpfoder. Bott i byggnader utan fönster där dagarnas längd reglerat med hjälp av elektriskt ljus. Långa dagar ger mera ägg.

Jag körde hem dem och släppte ut dem i hönshuset. Först kunde de knappt stå upp. Efter några dagar började de mycket försiktigt undersöka sin nya omgivning.

Burhöna1Burhöna2Efter en tid började fjädrarna växa ut. De började bete sig som hönor. Sprätta i jorden. Äta småkryp. Till och med kackla lite. Tillslut såg de ut som riktiga hönor och mådde bra i sina nya liv.

burhöna4Kammarna som från början var så ljusa att de nästan var genomskinliga blev röda och hönorna fick en kraftig vit fjäderdräkt.

burhöna3Så oavsett hur stor skillnad det är på ett ägg och ett ägg så kan du göra skillnad för hönsen som producerar dina ägg till påsk. Att välja ekologiskt gör skillnad. Eller att köpa från någon som har höns i liten skala.

Andas, andas…..

Andas

En del dagar blir bara för mycket. Idag var en sån. Telefonsamtalen gick i varandra. Programvaran behövde uppdateras. Internetbanken funkade inte. Paketet med reservdelar till bilen satt fast. För varje grej jag lyckades lösa uppstod två nya problem.

Till slut var jag helt insnärjd i mina och andras problem. Kände mig helt uppspeedad och andningen var snabb och grund. Sådär som det blir när man är riktigt stressad. Gjorde några försök att pressa mig lite extra för att jobba undan ändå. Tryckte i mig en kopp kaffe fast jag egentligen vet att det inte är bästa boten för en stressad kropp.

Men sen tog jag mitt förnuft till fånga. Klädde på mig och gick ut. Sträckte på mig. Drog bak axlarna. Tog några djupa andetag. Lyfte blicken. Tittade runt omkring mig. Drog in vårluften genom näsan. Andades. Upptäckte att det börjat grönska i dikeskanten. Andades. Hörde fågelkvittret. Andades.  Kände att det luktade skog och terpentin från högarna med stockarna som lagt upp längs vägen. Andades. Tittade på molnen. Andades. Kände några regnstänk i ansiktet. Andades.

Kom sen hem som en bättre version av mig själv och kunde ta tag i det jag behövde göra. Och klarade bättre att hantera det jag just idag inte kunde göra något åt.

Mera små bitar

Måste bara göra ett litet tillägg till gårdagens blogginlägg. Något som får mig att bli lite stolt.

Min numera vuxna dotter påminde mig om att jag i min barnuppfostran använde mig av strategin att dela upp det ogreppbara eller oöverstigliga i små bitar. Hon berättade att när jag ville att hon och hennes bror skulle städa sina rum så skrev jag lappar med texten ”GOLVET”, ”SKRIVBORDET” eller liknande och så fick de dra en lapp och sätta igång och städa just det. Genast blev ”GOLVET” mer hanterbart än ”Städa ditt rum”. Det hade jag glömt. Tills igår när hon sa det.

Det påminde hon mig om och berättade samtidigt att hon tagit just det som ett exempel i ett möte då just sådana övermäktiga situationer diskuterats.

Blir stolt över att hon tar mig som ett exempel, stolt över att hon kommer ihåg det, att hon tyckte att det var bra och så blir jag glad över att jag var rätt klok redan då. Bra känslor.

Ha en finfin helg!

Små bitar

Dela-upp-i-bitarDet kör ihop sig. Att göra-högen blir oöverskådlig. Ogreppbar. Det suger energi bara att försöka överblicka allt som måste göras. Blir alldeles slut bara av att försöka hålla reda på allt. Då krävs det lite struktur.

Själv drabbas jag av detta ibland. Nu är det så. Tokmycket olika saker som jag ska hinna på en begränsad tid. En del hänger ihop medan andra spretar åt olika håll. Jobbgrejer, bilfix, hemmafix och privata grejer som måste hinnas med. Allt i en stor hög. Inombords suckar jag bara när det är en sån här måste-göra-röra.

För mig är lösningen att först dela upp allt jag ska göra i mindre beståndsdelar. Jag skriver låååånga listor. Nu går det att överblicka någotsånär. En lätt panik infinner sig för att jag nu ser hur mycket det är jag ska göra, men samtidigt en viss lättnad av att jag skrivit ner det. Nu behöver jag iallafall inte lägga energi på att ha allt i huvudet.

I nästa steg gör jag en prioriteringsordning. Vad är viktigast? Här kan vissa uppgifter behöva styckas upp i ännu mindre bitar för att inte bli ohanterbara.

I mitt system skriver jag uppgifterna på små kort eller lappar. Sen väljer jag de tre högst prioriterade uppgifterna. Nu är det bara att börja med den första. Om allt funkar som det ska så gör jag klart nummer ett innan jag börjar med nummer två och sen nummer tre.

Har jag mer tid kvar den dagen tar jag nästa tre prioriterade lapparna/korten och fortsätter att jobba med en uppgift i taget. Har jag inte hunnit klart när dagen är slut så börjar jag med den uppgiften nästa dag.

För min del ger det här sättet arbetsro. Jag kan koncentrera mig på en sak i taget och släppa allt det andra under tiden. Samtidigt ger det tillfredsställelse att kunna lägga undan korten allteftersom uppgifterna är avklarade.

Genom att beta av en sak eller bit i taget så minskar korten med arbetsuppgifter och tillslut har jag betat av allt som från början var en ogreppbar hög av måsten.

Så gör jag. Hur gör ni?

En sån vecka…

Det har varit en vecka med alldeles för mycket som snurrat runt i huvudet. Förändringar som är på gång. Spännande, men gör också att jag tappat lite fokus och inte haft lika många idéer till texter här på bloggen den här veckan.

Men jag ska vara snäll mot mig själv och acceptera att det är så här det är just nu. Så ta det lugnt. Jag kommer igen med mera material här. Men just nu önskar jag bara er alla en riktigt skön helg.

Konfronterar min kryptonit

Jag har riktigt bra tålamod. Jag retar mig sällan på någonting. Blir nästan aldrig arg. Har ett glatt humör för det mesta. Uthållig och kreativ kan jag vara. Disciplinerad och engagerad.

Men…

…så krånglar datorn. Hänger sig. Varnar för lite minne fast det inte är så.

Rensar webbhistorik och annat. Funkar fortfarande inte. Kör minnesdiagnostik. Inga fel. Funkar fortfarande inte.

Irritation. Tandgnissel. Morr.

Startar om. Felsöker. Ändrar än det ena än det andra. Funkar fortfarande.

Rena kryptoniten. Alla mina superkrafter försvinner. Jag känner mig mer som Häxan Surtant än som en superwoman.

Datorkrångel är verkligen det som får fram mina allra sämsta sidor.