Category Archives: personlig utveckling

Vad väntar du på?

Någonstans vet vi att vi kan påverka våra liv. Skapa det liv vi vill. Vara den vi vill vara. Åstadkomma de resultat vi vill uppnå. Förändra saker. Göra om.

Men…

Vi väntar…

på det rätta tillfället

eller på att inspirationen ska komma…

eller att vi ska få tillåtelse från någon (familjen, släkten, maken, samhället eller vem det nu är vi inbillar oss att det är som ska ge oss tillåtelse) …

eller att någon ska uppmuntra oss och säga  ”Kör på. Du kan det här”…

eller på att någon ska förändras

eller att rätt person ska dyka upp

eller rätt omständighet

eller att barnen ska bli stora nog…

eller att någon ska upptäcka oss

eller att vi ska veta exakt hur det ska gå till…

eller att det ska vara riskfritt

eller att självförtroendet ska bli större…

eller att vi ska bli mindre rädda

citat-jackcanfield

Vi hittar på olika skäl till att vi inte kan komma till skott. Inte nu. Men de perfekta omständigheter vi väntar på kommer aldrig att komma.

Vill vi något måste vi agera. Bara börja helt enkelt. Vad är första steget att ta? Och vad ska göras härnäst?

Sätt saker i rullning. Sluta vänta.  Just do it!

Börja. Nu.

PS. Inspiration till delar av listan är hämtad från Jack Canfields bok ”The Success Principles”.

Att vara lycklig del 2

Önska dig det du har

Att önska sig det man redan har kan låta konstigt och knäppt. Man önskar sig ju sånt man inte har kan man tycka. Och det är sant. Vi önskar oss en massa saker. Både i form av prylar och pengar och att saker ska vara på andra sätt än de är.

önska-det-du-har

Att önska det vi redan har innebär att vi värdesätter och känner tacksamhet över det vi redan har. Vi ger oss tillfälle att njuta av den tillvaro vi har. Vara nöjda en stund. Känna uppskattning.

Självklart fungerar det att jobba för en förändring. Det går till och med oftast lättare att uppnå förändringen om vi känner oss tacksamma och uppskattar det vi redan har. Och så mår vi bättre. Går vi och tänker på att om det bara var annorlunda, skulle jag vara lycklig…. Ja, då känner vi oss inte särskilt lyckliga.

Så värdesätt nuet och känn uppskattning för det du har och den du är just nu.

Att vara lycklig del 1

Acceptera-det-som-är

Jag kommer att i 10 delar presentera tips på hur vi kan må bättre i vår vardag och faktiskt vara lyckligare. Först ut blir del 1

Acceptera det som är

Alltför ofta låter vi oss dräneras på energi därför att vi vill att tillvaron ska vara annorlunda än den är. Vi hakar upp oss på det vi skulle vilja att det vara på något annat vis. Och slösar massor av energi på det.

Det vi gör motstånd mot kan delas upp i två kategorier – det vi inte kan påverka och det vi kan göra något åt.

Att till exempel lägga kraft på att vädret är dåligt är enbart slöseri med energin. Något vi absolut inte kan påverka. Den här kategorin är ganska stor om vi räknar in hur andra människor är och hur de beter sig, vilket vi oftast inte kan påverka.

Sen finns en massa saker i vårt dagliga liv som vi faktiskt kan påverka, men som vi ändå gör motstånd mot och som på så viss snor en massa energi och glädje ifrån oss. Vågen visar för mycket, konditionen är inte vad den borde, garaget ser ut som ett bombnedslag, tapeterna i köket är fula eller vad det nu kan vara.

När det gäller det vi faktiskt kan påverka så har vi två val. Göra något åt det eller låta bli. Vi börjar träna, äta sundare, avsätter en helg till att rensa i garaget och väljer tapeter till köket och sätter upp dem.

Men så enkelt är det inte alltid. Olika skäl kan finnas till att vi inte har tid att tapetsera just nu eller kanske har ont någonstans som gör att det är svårt att träna. Här gäller det att rannsaka sig själv.

Vill jag förändra det jag inte accepterar?

Är jag beredd att göra det som krävs?

Vill vi förändra och är beredda att göra det som krävs, ja, då är det bara att sätta igång. Snöra på oss joggingskorna och ta första steget. Skriva in i kalendern vilken helg garaget ska städas ur.

Men om vi gör motstånd mot det som är, samtidigt som vi inte är beredda att göra det som krävs för att förändra, låter vi energin sippra ur oss och vi mår rätt kass. Är vi inte redo att betala priset för att förändra så får vi lov att acceptera det om vi vill må bra. Inte störa oss på oss själva. Inte banka på oss själva. Och kanske förlika oss med fläcken på kökstapeten ett tag.

Det här kan vara riktigt svårt – att acceptera att vi inte är beredda att göra det som krävs för att uppnå en förändring. I alla fall inte just nu.

Är du beredd att göra det som krävs för att förändra saker du kan påverka – sätt igång. Och lycka till med förändringen. I övrigt, acceptera det du inte kan förändra och det du inte är beredd att förändra trots att du kanske kan.

Beröm dig själv!

Beröm-dig-själv

Ibland måste man säga det till sig själv.

Jävlar vad jag är bra.

Det går inte att vänta på att berömmet ska komma från någon annan. Gör det det så är det bra. En bonus. Men bara du själv vet om när du ska ha ett rejält:

Bravo!

Du vet när du behöver berömmet eller när du tycker att det känns perfekt att få några glada tillrop.

Heja mig! Vad duktig jag är.

Idag har jag presterat det jag planerat och lite till. Har farten uppe. Kanske kan bilen bli städat på samma gång. Av bara farten. Om jag flyter på vågen. Den bra. Och berömmer mig själv.

Och till er som läser det här –  ni är så himla bra!

Andas, andas…..

Andas

En del dagar blir bara för mycket. Idag var en sån. Telefonsamtalen gick i varandra. Programvaran behövde uppdateras. Internetbanken funkade inte. Paketet med reservdelar till bilen satt fast. För varje grej jag lyckades lösa uppstod två nya problem.

Till slut var jag helt insnärjd i mina och andras problem. Kände mig helt uppspeedad och andningen var snabb och grund. Sådär som det blir när man är riktigt stressad. Gjorde några försök att pressa mig lite extra för att jobba undan ändå. Tryckte i mig en kopp kaffe fast jag egentligen vet att det inte är bästa boten för en stressad kropp.

Men sen tog jag mitt förnuft till fånga. Klädde på mig och gick ut. Sträckte på mig. Drog bak axlarna. Tog några djupa andetag. Lyfte blicken. Tittade runt omkring mig. Drog in vårluften genom näsan. Andades. Upptäckte att det börjat grönska i dikeskanten. Andades. Hörde fågelkvittret. Andades.  Kände att det luktade skog och terpentin från högarna med stockarna som lagt upp längs vägen. Andades. Tittade på molnen. Andades. Kände några regnstänk i ansiktet. Andades.

Kom sen hem som en bättre version av mig själv och kunde ta tag i det jag behövde göra. Och klarade bättre att hantera det jag just idag inte kunde göra något åt.

Små bitar

Dela-upp-i-bitarDet kör ihop sig. Att göra-högen blir oöverskådlig. Ogreppbar. Det suger energi bara att försöka överblicka allt som måste göras. Blir alldeles slut bara av att försöka hålla reda på allt. Då krävs det lite struktur.

Själv drabbas jag av detta ibland. Nu är det så. Tokmycket olika saker som jag ska hinna på en begränsad tid. En del hänger ihop medan andra spretar åt olika håll. Jobbgrejer, bilfix, hemmafix och privata grejer som måste hinnas med. Allt i en stor hög. Inombords suckar jag bara när det är en sån här måste-göra-röra.

För mig är lösningen att först dela upp allt jag ska göra i mindre beståndsdelar. Jag skriver låååånga listor. Nu går det att överblicka någotsånär. En lätt panik infinner sig för att jag nu ser hur mycket det är jag ska göra, men samtidigt en viss lättnad av att jag skrivit ner det. Nu behöver jag iallafall inte lägga energi på att ha allt i huvudet.

I nästa steg gör jag en prioriteringsordning. Vad är viktigast? Här kan vissa uppgifter behöva styckas upp i ännu mindre bitar för att inte bli ohanterbara.

I mitt system skriver jag uppgifterna på små kort eller lappar. Sen väljer jag de tre högst prioriterade uppgifterna. Nu är det bara att börja med den första. Om allt funkar som det ska så gör jag klart nummer ett innan jag börjar med nummer två och sen nummer tre.

Har jag mer tid kvar den dagen tar jag nästa tre prioriterade lapparna/korten och fortsätter att jobba med en uppgift i taget. Har jag inte hunnit klart när dagen är slut så börjar jag med den uppgiften nästa dag.

För min del ger det här sättet arbetsro. Jag kan koncentrera mig på en sak i taget och släppa allt det andra under tiden. Samtidigt ger det tillfredsställelse att kunna lägga undan korten allteftersom uppgifterna är avklarade.

Genom att beta av en sak eller bit i taget så minskar korten med arbetsuppgifter och tillslut har jag betat av allt som från början var en ogreppbar hög av måsten.

Så gör jag. Hur gör ni?

Tillräckligt stora utmaningar…

misstag-ingårJag tycker det känns lite gott att läsa ett sånt här citat. Liksom befriande. Det är okej att det inte blir som jag tänkt mig alla gånger. Går det lite fel på vägen så beror det på att jag tagit mig an stora utmaningar. Inte för att jag inte kan eller vet eller att jag fattar felaktiga beslut.

Vissa dagar kan jag tycka att jag har väl många klatschiga hejarop och citat som ramlar in i mitt Facebookflöde, men andra dagar så är det något av dessa eller andra citat som är just det där jag behöver få höra. Det som gör att jag blir en liten aning modigare eller känner mig lite tuffare på min företagarväg.

Våga göra det du vill

våga-göra-det-du-vill

Hellre ångra det jag gjort fel än att ångra att jag inte gjort det jag vill. Entreprenören Helene Colak sa så i en intervju som jag hörde i veckan. Så vill jag också leva. Så försöker jag leva, men det är inte helt lätt alla gånger.

Och det har definitivt inte varit en självklarhet. Vi sitter med våra drömmar. Vet vad vi skulle vilja göra och i vissa fall vad vi inte vill göra, men ändå kan det vara så fruktansvärt svårt att uppbåda modet att följa sin dröm. Att ta steget från tanke till handling. Det är så mycket lättare att vara kvar i det kända än att kasta sig ut i det okända. Vi människor har en förmåga att hellre stanna kvar i det som är välkänt och uppfattas som tryggt än att kasta oss ut i det okända och otrygga. Även om vi vet att det är i det otrygga och okända vi har möjligheten att förverkliga det vi drömmer om. Vi kan stanna kvar i vår lilla komfortzon även om vi har det lite halvkass där, kanske både privat och i yrkeslivet, eftersom det känns så skräckinjagande att kliva utanför och möta osäkerheten.

Det krävs både mod och tillit. Tillit till att det kommer att ordna sig och till att man vågar lita på sin förmåga och sin inre styrka. 

Jag har blivit modigare. När jag väl vågat så visade det sig inte vara fullt så läskigt. Dessutom är det spännande att söka sig fram i ovissheten. Att lära sig nya saker längs vägen. Möta nya människor. Lära sig saker om sig själv.

Rädslan och osäkerheten gör sig påminda ibland. Tvivlet kommer då och då. Osäkerheten likaså. Men kan jag bara försöka bemästra det och känna att jag tror på mig själv och det jag gör så går det bra. Påminna mig om att om jag inte gör det jag vill nu så kommer det inte bli gjort alls. Om inte jag följer mina drömmar, vem ska då göra det?  

Och jag vill inte sitta en dag och ångra att jag inte gjort det jag ville göra. Tänka att jag inte ens provade. Nä, då håller jag med – hellre ånga att jag gjort fel eller att saker inte blivit som jag vill än att inte försöka alls.

Ta hand om era drömmar! Livet kan vara ett äventyr.

Intervjun var i Ola Wallströms podcastserie Motivation och drivkraft som gått att lyssna på denna vecka.Idag går de sista två intervjuerna i serien går att lyssna på här.

Omge dig med rätt människor

Omge-dig-med-vänner

Ensam är inte stark. Vi behöver andra människor. Vänner och ett socialt nätverk. Ensamhet kan till och med vara farligt.

Henrik Fexeus skriver i sin bok Konsten att få mentala superkrafter att ensamhet är dödligare än rökning. Att känna sig avskärmad från andra människor och att inte ha någon att vända sig till är farligt.

För vår hälsa och för att utvecklas som människor och skapa det vi vill behöver vi ha tryggheten i att omge oss med vänner. Nära vänner.

Vi behöver ett antal vänner som vi vet att vi kan lita på. De behöver inte vara många, men vi ska känna att vi kan anförtro oss och att vännen står på vår sida. Att vi kan få stöttning när vi behöver. Bli lyssnade på när vi behöver prata av oss. Få ärliga råd och synpunkter då vi ber om hjälp i en fråga. Kunna få feedback där avsikten är att hjälpa oss. Eller bara sällskap om det är det vi önskar.

Vi behöver vänner, och dit räknas också familjemedlemmar, som vill oss väl, bryr sig om att det går bra för oss och som vi känner oss trygga med. De utgör vår innersta krets. Tryggheten.

Nästa lager innebär att ha ett nätverk av människor som kanske inte är nära vänner, men som på ett eller annat sätt bygger på relationer kopplade till arbete och intressen. Nätverk där vi kan bidra med våra kunskaper eller hjälpa och kunna få hjälp, inspiration, råd eller nya kontakter. Nätverk som ser olika ut beroende på situationen vi lever och verkar i. Våra nätverk kan innehålla allt från människor vi träffar fysiskt ofta eller mera sällan till människor vi kanske enbart har kontakt med via sociala medier.

Vi behöver människor i våra liv. Rätt människor innebär att vi kan utvecklas själva och skapa det vi önskar. Nära vänner och trygga förhållanden för att vi ska må bra och våga förverkliga våra drömmar.

Var rädd om dina vänner och vårda ditt nätverk.

Att ge sig själv ett okej

Alla dagar är inte toppendagar. Alla dagar är inte dagar då vi är på topp. Ändå försöker vi ofta att pressa oss och blundar för att vi av olika anledningar inte orkar prestera som vanligt.

Säg-okej

Det är så lätt att pressa sig och tänka att man ska orka och kunna vara på topp varje dag. Och är man inte på topp så går det att pressa sig hårdare och funkar inte det så kan man ju alltid skuldbelägga sig själv för att man inte är det. Hur trögt det än går så inbillar man sig gärna att lösningen är att tvinga sig och att ta i hårdare. Det här är sämsta scenariot. Jag borde veta bättre, men hamnar här titt som tätt ändå. Men inte lika ofta som förr.

I det lite bättre scenariot lyssnar jag på kroppen och själen. Åtminstone lite med ena örat. Men då krävs förklaringar. Varför är det så här? Jag validerar mig själv och situationen. Kan komma fram till att jaha, det är kanske inte så konstigt att jag inte får till mina texter eftersom jag har migrän. Eller vad det nu är som är orsaken. Sovit dåligt. Förkyld. Hungrig.

Beroende på anledning så kan jag antingen göra något åt det. Typ äta. Eller så kan jag acceptera att det är som det är och sluta tvinga mig själv.

Sen kan det vara så att jag är mer i mig själv och i stunden. Att jag känner att jag kanske inte orkar att prestera det jag planerat. Det kan finnas massor av anledningar, men jag har inget behov att att analysera eller värdera. Jag bara konstaterar att så här är det just nu. Och det är okej. Jag är okej. Det är bra som det är. Det duger. Jag duger. Jag är okej.

Det är en rätt skön känsla. Den man känner när man ger sig själv ett okej.

Så okeja er själva. Må bra, för ni är bra.