Hitta kärleken i livet

I förmiddags lyssnade jag på Ola Wallströms podcastserie Motivation och Drivkraft. Dagens två podcastintervjuer är med Sami Sulieman och Helene Colak. Sami Sulieman fick frågan om vad det var som var allra viktigast för honom som företagare och entreprenör.

Svaret kom lika snabbt som överraskande då han svarade att det allra viktigaste var att hitta kärleken i livet. Kändes först lite otippat att en framgångsrik företagare och entreprenör skulle svara så, men så förtydligade han med att kärleken i livet innebär en fast punkt och vet man att man är förbehållslöst älskad så vågar man satsa fullt ut på sina idéer.

Då lät det ju helt som ett verkligt vettigt svar. Klart att det är så att om vi vet att vi är förbehållslöst älskade för den vi är och inte för det vi presterar så går det lättare att skilja på det som är en själv och det som är resultatet av ens handlingar. Vilket troligen innebär att det är lättare att våga satsa eftersom man har sin trygga punkt i livet.

Så hitta kärleken. Har du redan hittat den, var rädd om den. Ta hand om dina vänner. Ensam är inte starkast. Och glöm inte bort att älska dig själv.

Podcastserien släpper 2 nya intervjuer varje dag den här veckan. Alla på temat motivation och drivkraft för framförallt entreprenörer, men intervjuerna kan säkert vara intressanta för många att lyssna på. Registrera dig gratis här om du vill lyssna.

Ha en fin måndag!

Svårigheten att be om hjälp

”Kan du hjälpa mig?” En enkel mening som inte kan missförstås. Och ändå kan just dessa ord vara de svåraste som går att ta i sin mun. 

be-om-hjälp

Personligen har jag jättelätt för att erbjuda min hjälp. Jag frågar både de i min närhet och helt okända människor om de behöver hjälp om jag på något sätt uppfattar att jag kan underlätta situationen för dem. Jag kan erbjuda mig att vara barnvakt eller att lyfta på kassar på bussen åt nån som behöver hjälp med det. Och är det någon som uttalat ber mig om hjälp så ställer jag upp om jag kan. Att hjälpa någon annan känns enkelt och helt naturligt. Åt andra hållet är det svårare. Mycket svårare.

Erbjuder någon sig att hjälpa mig så klarar jag skapligt bra att ta emot den. Det är lite svårt, men det går. Men nästa steg, att själv be om hjälp, det är värre.

Hjälp vad det är svårt att be om hjälp.

Låg på sjukhus efter för ett tag sedan och upptäckte att jag till och med hade lite problem med att trycka på klockan och be om hjälp. Tänkte att sköterskorna hade så mycket att göra. Det var säkert sant, men jag var också en del av deras jobb. Det gav mig en tankeställare. Jag behöver öva mig på att be om hjälp och att ta emot hjälpen utan att känna att jag är till besvär eller att jag ska klara allt själv.

Varför är det då så svårt att be om hjälp? Jag har naturligtvis inga självklara svar, men vi tittar lite närmare på det hela ändå.

Självrespekt? Kan det vara så att jag ser på mig själv på ett sådant sätt att jag vill kunna klara allt själv? Är det mina värderingar som gör att jag tycker att jag ska fixa allt själv? Kanske. Kanske inte.

Tror jag att den jag frågar ska säga nej eller tycka att det är jobbigt eller besvärligt att hjälpa mig? Tycker jag kanske rent av att jag inte har rätt att be om hjälp, att det verkar som att kräva något?

Funderar jag kanske på om det är rimligt att be om hjälp. Det kan ju förstås också bero på vem jag väljer att fråga och om vad.

Finns det en ömsesidighet? Det är för mig lättare att be någon om hjälp som jag vet att jag kan hjälpa med något annat vid ett annat tillfälle.

Lite konstigt är det ju att det är så lätt att hjälpa andra samtidigt som det är besvärligt att be om hjälp. De båda är ju två sidor av samma sak. Borde hänga ihop bättre än de gör.

Jag funderar vidare och jobbar på att bli bättre på att be om hjälp. Och önskar er samtidigt en härlig helg.

Känner du igen dig? Har du lätt för att be om eller ta emot hjälp?

Vårkänslor

vårkänslor

Nu är det den tiden. Då folk fotograferar spröda små blommar i sina rabatter, börjar räfsa i sina fortfarande blöta gräsmattor, plockar fram joggingskorna, städar och tvättar bilen, vädrar, promenerar och vill pussas och kramas mera.

Vi blir spralliga och ystra när solen börjar värma. Vi blir fyllda av energi och får plötsligt lust och ork att ta tag i en massa saker. Känner oss vitalare och starkare än tidigare. Vi blir som uppfyllda av våren. Kanske blir vi kära också. Solljuset, de längre dagarna och den begynnande värmen i skyddade lägen får oss att känna oss som nya. Vi får lust att gå ut i skogen som Ronja Rövardotter och göra ett vårskrik. Ropa till våren.

Vi kände troligen precis likadant förr, men med dagens sociala medier delar vi med oss av våra vårkänslor till vår omgivning. Vi fotograferar solen och vårblommorna. Vi skriver om första lunchen ute, kaffet invid en solvägg och fågelkvittret. Dokumenterar joggingturen och den nytvättade bilen. Och delar upplevelsen med alla i våra nätverk.

Vad får dina vårkänslor dig att vilja göra?

Fatta beslut i visshet

Visshet

Vi kan vara känslostyrda eller förnuftsstyrda, men bästa besluten är de som vi fattar i visshet. I ett läge där förnuft och känsla möts och interagerar och vi både vet och känner vad som är rätt.

Beslut som vi fattar enbart utifrån förnuftet blir inte alltid så bra. Vi kan välja universitetsutbildning utifrån vad vi tänker är rätt. Kanske utifrån vad andra sagt är bra eller vad andra i släkten utbildat sig till. För att efter halva utbildningen inse att det här inte alls var det vi egentligen ville. Eller så tar vi andra beslut som vi bara förnuftsmässigt tror är bra.

Å andra sidan kan helt känslostyrda beslut ibland visa sig vara lite förhastade och kanske inte fungera som vi trott. Det kan komma surt efter. Eller vi ångrar oss. Helt känslomässiga eller lustbetonade beslut kan också innebära beslut som känns bra, men faktiskt inte är bra för oss. Det kan vara sådant som att äta onyttigt eller dricka för mycket alkohol, vilket kanske känns bra, men faktiskt inte är det.

Bäst är alltså att kunna låta både förnuftet och känslan vara med när vi fattar våra beslut. När de båda får interagera tillåter vi oss att känna in hur det känns samtidigt som vi använder vårt förnuft till att tänka efter hur vi tror att beslutet kommer att påverka oss.

När känslan och förnuftet samverkar kan vi uppnå visshet, ett känslo- och tankemässigt tillstånd där vi upplever att vi vet att beslutet är bra redan innan vi bestämmer oss och agerar utifrån detta.

Så när du tar beslut – försök att låta både hjärnan och hjärtat vara med. Då uppnår du visshet och fattar de bästa besluten.

Vad är idétorka egentligen?

Sitter här och försöker komma på vad jag ska skriva om, men ingenting verkar vilja hända. Jag konstaterade att jag har idétorka. Varpå jag var tvungen att googla just det.

Enligt synonymer.se betyder idétorka

idébrist, idélöshet, idéfattigdom, tomgång

Tomgång i sin tur har synonymerna frigång, stillastående gång, vara overksam, förbli händelselös och betyder gång hos (bil)motor som inte är inkopplad för att dra; gå på tomgång (även bildlig betydelse) inte få något uträttat eller dylikt.

Stämmer rätt bra med dagsläget. Motorn är igång, men det står stilla. Jag får inget uträttat. Det är en sån dag idag.

En sån då det inte funkar med de vanliga knepen att bara sätta igång. Börja skriva. Eller spela bra musik. Eller att läsa något inspirerande. Eller dricka mera kaffe.

Solen skiner. En fluga surrar på rutan. Det ser nästan ut som vår ute. Kanske en liten lunchpromenad kan sätta fart på mig. Värt ett försök.

Hoppas även ni kan njuta av det som förhoppningsvis visar sig vara vårsol.

 

100 blogginlägg

Hipp hurra! Det här är blogginlägg nummer 100 sedan starten av bloggen. Kul.

100

När jag började i höstas kändes det väldigt fjuttigt när det fanns 3-4 inlägg och det verkade avlägset att ens få ihop 50. Men nu är jag framme vi detta inlägg. Nummer 100.

Inläggen har huvudsakligen handlat om personlig utveckling eftersom det är frågor som intresserar mig och som jag gärna skriver om. Vissa inlägg har varit direkta påminnelser till mig själv om sådant jag behöver träna mera på själv. En del har handlat om företagande och några om lite annat.

Fortfarande jobbar jag med att nå ut och öka antalet läsare. Tittar jag på statistik från Google Analytics så får jag där veta att 29 % är nya besökare och 71 % är återkommande. Det känns bra. Jag vill ju ha flera nya, men det viktigaste är ju att de som besöker bloggen vill komma tillbaka. Enligt samma statistik är 54 % av bloggens läsare män, medan 46 % är kvinnor. Riktigt hur det stämmer vet jag inte  för det finns ju inga garantier för att det är den som står registrerad för ip-adressen som är den som läser bloggen.

Listan över städer där flesta besökarna finns toppas av Stockholm som sen följs av Ljusdal, Gävle och Motala.

Vanligaste vägen in till bloggen är via min Facebooksida, men den här veckan har mobila Facebook fått kliva ner till tredje plats och Twitter har tagit andraplatsen över vägar in till bloggen. Spännande eftersom Twitter är nytt för mig . Har bara funnits där i några veckor.

Det tog till mitt 97:e inlägg innan jag råkade ut för en taskig kommentar. Då fick jag följande: ”Det du skriver är skit. Din blogg är skit. Du är skit”. Okej… Alla kan ju inte tycka om det jag skriver. Det är helt i sin ordning. För att uttala sig om det jag skriver och hela min blogg måste ju personen rimligtvis lagt ner en hel del tid på att läsa. Det är ju bra. Huruvida jag är skit eller inte är ett helt irrelevant uttalande eftersom personen troligen aldrig ens träffat mig. Så till dig som skrev kommentaren säger jag bara – låt bli att läsa det jag skriver. Ett enkelt råd.

Till mina andra läsare, ni som gillar min blogg och det jag skriver, tack för att ni finns.  Och ni som känner mig och tycker att jag är bra. Tack till er. Det är bra människor, som mina fina läsare och mina vänner,  jag vill omge mig med.

Nu ska jag landa lite i det faktum att jag nu har skrivit 100 inlägg, men sen jobba vidare.

Alla ni som läser bloggen – ha en fantastisk fredag och en skön och fin helg!

Hurra! Hurra!

Skapa underverk med hjälp av små steg

Skapa-ett-underverk

Med små steg kan du förändra hela ditt liv. Ett litet steg som följs av ännu ett. Och som leder i rätt riktning kan leda till underverk.

Ofta ser vi allt som behöver göras eller förändras. Det hela känns övermäktigt och ogreppbart. Här är det lätt att ge upp redan innan starten. Intala sig att det inte är någon idé eller att det kommer att misslyckas. Många nyårslöften och bantningsprojekt strandar här, men säkerligen en hel del angenäma drömmar också. Bara för att vi inte vet hur vi ska kunna ta oss hela vägen fram. För att det helt enkelt verkar vara för mycket, för stort, för svårt eller ohanterbart.

Men vad det än är som är målet – 10 kilos viktminskning, flytta, rensa ut bland alla grejer man äger eller någon annan förändring som känns betydelsefull så kan allt förändras genom ett steg i taget. Genom långsiktigt förändring av kost och motion försvinner extrakilona. Genom att rensa lite i taget kan alla ägodelar till slut vara genomgångna. Grejer har fått sina bestämda platser. Sådant som ska vara kvar. Ägodelar kan ha fått nya ägare. Du kan ha skaffat dig ett nytt förhållningssätt, orka springa ett maraton eller sparat ihop till jordenruntresan. Ett steg i taget. Beroende på vad du vill, i just ditt liv.

Nästa all förändring som vi kan styra över själva sker genom att vi tar ett litet steg i taget i rätt riktning. Tillsammans blir de stegen vägen till de underverk vi vill åstadkomma i våra liv.

Vilka underverk vill du skapa i ditt liv?

Våga känna tillit

Känn-tillit

Vi vet vad vi vill och drömmer om, men kan ändå inland bli stående och inte våga ta stegen som behövs för att förverkliga en dröm. Vi känner i magen vad som är rätt men blir ändå stående mitt i steget.

Det kan vara fråga om att våga säga upp sig från jobbet man inte trivs på och göra något man vill. Eller att våga förverkliga drömmen om ett eget företag. Förverkliga drömmar överhuvudtaget. Ge sig ut i det okända.

För mig kan det handla om utvecklingen av företagande. Jag kan känna i magen att jag går åt rätt håll, men ändå ibland tvivla på att det är rätt eftersom jag inte kan se det framtida resultatet av mina insatser. Det är en svår bit det där att känna tillit och inte låta sig dras med i oro för det framtida resultatet.

Själv kan jag ibland få en sån oro för att jag inte ser resultatet. Inte ens ser själva vägen mer än en liten bit som jag har framför mig. Oftast kan jag känna tilliten och instinktivt veta att det är rätt, men vissa dagar rycker tvivlet tag i mig och jag börjar oroa mig. Tänka negativa tankar.

Om jag inte lyckas vända det hela och hitta tillbaka till tilliten och därifrån till kreativitet och energi så kan en sådan oro sluta med att jag börjar läsa platsannonser på nätet. Sitter plötsligt där och surfar runt bland lediga jobb.

Men där någonstans når tvivlet min botten. Då kan jag se på mig själv lite från ett annat håll. Jag fattar att det är det här jag vill göra och jag vill se vart jag kan nå med det jag gör. Även om jag inte vet så är det här och nu som jag ska pröva detta. Gör jag det inte nu kommer det troligen aldrig bli gjort.

Då tar jag mig tillbaka till tilliten. Vingligt och osäkert, men jag hittar tillbaka. Gör mig en kopp kaffe. Börjar skriva. Säger till mig själv att det är nu jag ska göra det här. Och det är helt okej att jag inte ser vägen, bara jag vet vart jag vill nå.

Min valda väg är kanske den rätta, men den kan också visa sig vara mindre bra. Då måste jag kunna lita på att jag kan svänga, byta riktning, vända om en bit eller ta en ny väg.

Det är något jag jobbar med – att lita på att jag hittar dit jag vill även om jag inte vet vägen och inte har någon karta.

Underskatta inte värdet av skit

Värdet-av-skit

Det händer grejer i livet som vi inte kan kontrollera. Skit händer. Ibland. Det spelar ingen roll hur mycket positiva tankar vi har.

Ibland är det småskit som det funkar att förhålla sig till på ett sätt som gör att det gör minsta möjliga skada på våra liv i övrigt. Så finns det grejer som golvar en totalt. Som får en att bli liggande under golvplankorna där livet är både mörkt och trångt. Där det är svårt att andas.

I sådana lägen måste man få prata. Sätta ord på det som händer. Höra sina egna ord för att förstå. Då händer det att man får höra att det blir bättre, att det till och med kan bli bättre än det var innan. Just då känns det bra att höra även om man inte kan tro det eller ta in det. Nånstans långt bort inser man väl att överlever man så kommer man bli starkare, men att hela livet ska kunna bli bättre det verkar i det läget som en utopi.

Men vi är våra livs trädgårdsmästare och alla trädgårdsmästare inser värdet av skit. Det är skiten som får det att växa i trädgårdslandet. Utan den blir det bara hängiga, svaga plantor utan kraft och energi. Med gödsel och vatten får vi starka och friska plantor. Så man ska inte underskatta värdet av den skit som drabbar en. I efterhand kan den visa sig ge något annat tillbaka.

Och faktiskt. När det gått tillräckligt med tid. Så har den skit livet kastat på mig gjort att jag blivit starkare och tryggare i mig själv. Jag har rest mig upp. Borstat av mig. Sträckt på mig. Klivit ut i livet. Varit öppen för allt livet skulle kunna erbjuda. Och faktiskt. Alla som sa att det skulle bli bättre. De hade rätt. Nu ett drygt år senare. Har de helt rätt. Livet är mycket bättre nu. Än innan skiten.

Så tänk på det när skit händer i livet. Det måste få ta den tid det tar att komma igen om det varit för tufft, men sen kan ni sträcka på er och se vad livet kan erbjuda för överraskningar. Vägra vara offer alltför länge. Ni kommer inse att skiten gjort nytta. Ni har blivit starkare och livet kan bli bättre. Än innan.

Konsten att sälja sig själv

Sälj-dig-själv

Sälja sig själv. Det överlägset värsta. Det jag behöver öva mest på. Samtidigt en förutsättning om jag ska kunna leva som egenföretagare. Läskigt. Utmanande.

Att kunna sälja sig själv är ett krav för att skaffa kunder och tjäna pengar. Skillnaden mellan att hanka sig fram och att kunna leva bra på sitt företagande. Det är till och med viktigare för välståndet, att man är bra på att skaffa kunder än hur bra man är på sitt specialområde. Jisses, detta är något att bita i.

Förmågan att säja sig själv och sin idé handlar inte bara om att skaffa kunder heller. Man måste kunna sälja sig själv och sina idéer till samarbetspartners, banken, eventuella finansiärer, pressen och kanske till och med till familjen för att kunna motivera hur man behöver jobba.

Det gäller att pränta in i hjärnan att jag är en resurs. Att jag har kompetens. Att kunderna behöver mig. Att jag bidrar med det jag gör. Att det jag gör är värdefull. Och att kunder betalar för det som är värdefullt, bara jag vågar ta vettigt betalt. Sådant som är självklarheter när jag själv köper saker eller tjänster, men som av någon anledning blir svårt och jobbigt när det gäller mig själv.

Ulla-Lisa Thordén skriver i inledningen till sin bok Sälj dig själv och ta betalt att många specialister beter sig som tennisbollar som ligger på planen och väntar på att någon ska plocka upp dem och serva. Men idag måste man vara både bollen och racketen själv. Man måste serva själv. Så jag får öva mera. Öva. Öva. Tills jag blir en duktig säljare. Inte ligga här på planen och vänta iallafall.

saljdigsjalv

Ulla-Lisa Thordéns bok har jag läst för flera år sedan, men ska läsa om igen nu. Dessutom har jag läst Camilla Björkmans bok Skriv, sälj & bli lönsam! Båda böckerna kan jag rekommendera att läsa för alla som behöver bli lite bättre på att sälja sig själv och sina idéer. Och dagens samhälle kräver ju ofta av oss att vi ska sälja oss själva vare sig vi är företagare eller inte.