Jag och min bloggbaby

Bloggbaby

Nu har jag haft min blogg i tre månader. Måste konstatera att det går att se paralleller med att få sitt första barn.

1. Fokus på när den ska göras offentlig.

På samma vis som jag när jag väntade min dotter tänkte mycket på förlossningen så var det inledningsvis fullt fokus på allt kring bloggens födelse. Att föda en blogg kan man ju som tur är välja tidpunkt för själv och någonstans kom jag till insikt om att varje detalj inte kan vara perfekt innan utan det är bättre att ge den liv och sedan lösa saker allteftersom. Så här efter tre månader är det mycket som jag fortfarande inte fått till, fixat eller lärt mig, men jag har publicerat över 50 inlägg så att komma igång känns som ett bra beslut.

2. Man lär sig mera genom att göra än genom att läsa på.

Att söka lite fakta och sedan testa är bästa sättet. För att vara någon som inte haft en aning om hur den digitala världen sett ut ”under skalet” så har jag lärt mig massor om wordpress, teman, plugin, syndikering och annat. Får inte ens panik längre över html-kodernas obegriplighet. Och ju mer jag lär mig desto mera upptäcker jag saker jag fortfarande inte kan.

3. Lusten att dokumentera de första milstolparna.

Med barn nummer ett skulle allt dokumenteras och fotograferas. Jag dokumenterar inte milstolparna med samma frenesi nu, men jag kan inte låta bli att känna glädjen över första gilla-markeringen eller första gången Google Analytics visade att jag hade fler läsare än bara de närmaste som tvingats läsa.

4. Insikten att ens skapelse inte är en själv.

Vid något tillfälle sitter man med sin bäbis och inser att det är en egen individ man har i famnen, inte en förlängning av sig själv. Samma sak gäller med bloggen. Även om jag inte lägger ut mitt privatliv här så var det första tiden svårt att inte hela tiden ha bloggen i tankarna. Kunde sitta och grotta ner mig i något som skulle lösas ändå till midnatt och sedan vara så uppvarvad att jag inte kunde sova. Nu kan jag vara lite mera sansad. Bloggen ska reflektera mig. Den är en del av det jag gör, men får inte heller uppsluka mig så att jag inte har någon egentid och annat liv.

5. Det finns inte ett rätt sätt.

Som nybliven förälder får man höra väldigt många åsikter om hur man ska ta hand om sitt barn, allt från mat- och sovvanor till hur man ska förhålla sig om barnet gråter.

I bloggvärlden finns också massor av åsikter om hur man ska göra. Men här får man ta det på samma vis som när man blivit förälder för första gången. Man får ta råden och tipsen med en nypa salt. Ta till sig det som känns bra och strunta i annat. Prova sig fram och se vad som funkar för en själv.

6. Det är inte bara kul och mysigt.

Lika väl som livet som nybliven förälder inte bara är gulligt utan även innehåller både hårt och tråkigt arbete stundvis så ser jobbet med bloggen likadant ut. Ibland är det tungt. Vissa saker som ska lösas är lite jobbiga och tråkiga. Vissa dagar känner jag inte sig alls inspirerad. Visst jobb ska bara göras. Fast som med en bäbis så tar man det jobbiga och det tråkiga eftersom det ofta är kul och inspirerande.

7. Hela tiden nya överraskningar och äventyr.

Livet som småbarnsförälder är fullt av överraskningar. Ett riktigt litet äventyr. Likadant har det varit med min bloggbaby. Hela tiden nya saker att lära mig. Nya grejer som uppstår och som jag behöver ta i tu med. Eftersom jag inte har erfarenhet av bloggande och bloggbyggande så är det här också ett äventyr fullt av överraskningar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>