Tag Archives: drömmar

Vad väntar du på?

Någonstans vet vi att vi kan påverka våra liv. Skapa det liv vi vill. Vara den vi vill vara. Åstadkomma de resultat vi vill uppnå. Förändra saker. Göra om.

Men…

Vi väntar…

på det rätta tillfället

eller på att inspirationen ska komma…

eller att vi ska få tillåtelse från någon (familjen, släkten, maken, samhället eller vem det nu är vi inbillar oss att det är som ska ge oss tillåtelse) …

eller att någon ska uppmuntra oss och säga  ”Kör på. Du kan det här”…

eller på att någon ska förändras

eller att rätt person ska dyka upp

eller rätt omständighet

eller att barnen ska bli stora nog…

eller att någon ska upptäcka oss

eller att vi ska veta exakt hur det ska gå till…

eller att det ska vara riskfritt

eller att självförtroendet ska bli större…

eller att vi ska bli mindre rädda

citat-jackcanfield

Vi hittar på olika skäl till att vi inte kan komma till skott. Inte nu. Men de perfekta omständigheter vi väntar på kommer aldrig att komma.

Vill vi något måste vi agera. Bara börja helt enkelt. Vad är första steget att ta? Och vad ska göras härnäst?

Sätt saker i rullning. Sluta vänta.  Just do it!

Börja. Nu.

PS. Inspiration till delar av listan är hämtad från Jack Canfields bok ”The Success Principles”.

Våga göra det du vill

våga-göra-det-du-vill

Hellre ångra det jag gjort fel än att ångra att jag inte gjort det jag vill. Entreprenören Helene Colak sa så i en intervju som jag hörde i veckan. Så vill jag också leva. Så försöker jag leva, men det är inte helt lätt alla gånger.

Och det har definitivt inte varit en självklarhet. Vi sitter med våra drömmar. Vet vad vi skulle vilja göra och i vissa fall vad vi inte vill göra, men ändå kan det vara så fruktansvärt svårt att uppbåda modet att följa sin dröm. Att ta steget från tanke till handling. Det är så mycket lättare att vara kvar i det kända än att kasta sig ut i det okända. Vi människor har en förmåga att hellre stanna kvar i det som är välkänt och uppfattas som tryggt än att kasta oss ut i det okända och otrygga. Även om vi vet att det är i det otrygga och okända vi har möjligheten att förverkliga det vi drömmer om. Vi kan stanna kvar i vår lilla komfortzon även om vi har det lite halvkass där, kanske både privat och i yrkeslivet, eftersom det känns så skräckinjagande att kliva utanför och möta osäkerheten.

Det krävs både mod och tillit. Tillit till att det kommer att ordna sig och till att man vågar lita på sin förmåga och sin inre styrka. 

Jag har blivit modigare. När jag väl vågat så visade det sig inte vara fullt så läskigt. Dessutom är det spännande att söka sig fram i ovissheten. Att lära sig nya saker längs vägen. Möta nya människor. Lära sig saker om sig själv.

Rädslan och osäkerheten gör sig påminda ibland. Tvivlet kommer då och då. Osäkerheten likaså. Men kan jag bara försöka bemästra det och känna att jag tror på mig själv och det jag gör så går det bra. Påminna mig om att om jag inte gör det jag vill nu så kommer det inte bli gjort alls. Om inte jag följer mina drömmar, vem ska då göra det?  

Och jag vill inte sitta en dag och ångra att jag inte gjort det jag ville göra. Tänka att jag inte ens provade. Nä, då håller jag med – hellre ånga att jag gjort fel eller att saker inte blivit som jag vill än att inte försöka alls.

Ta hand om era drömmar! Livet kan vara ett äventyr.

Intervjun var i Ola Wallströms podcastserie Motivation och drivkraft som gått att lyssna på denna vecka.Idag går de sista två intervjuerna i serien går att lyssna på här.

Skapa underverk med hjälp av små steg

Skapa-ett-underverk

Med små steg kan du förändra hela ditt liv. Ett litet steg som följs av ännu ett. Och som leder i rätt riktning kan leda till underverk.

Ofta ser vi allt som behöver göras eller förändras. Det hela känns övermäktigt och ogreppbart. Här är det lätt att ge upp redan innan starten. Intala sig att det inte är någon idé eller att det kommer att misslyckas. Många nyårslöften och bantningsprojekt strandar här, men säkerligen en hel del angenäma drömmar också. Bara för att vi inte vet hur vi ska kunna ta oss hela vägen fram. För att det helt enkelt verkar vara för mycket, för stort, för svårt eller ohanterbart.

Men vad det än är som är målet – 10 kilos viktminskning, flytta, rensa ut bland alla grejer man äger eller någon annan förändring som känns betydelsefull så kan allt förändras genom ett steg i taget. Genom långsiktigt förändring av kost och motion försvinner extrakilona. Genom att rensa lite i taget kan alla ägodelar till slut vara genomgångna. Grejer har fått sina bestämda platser. Sådant som ska vara kvar. Ägodelar kan ha fått nya ägare. Du kan ha skaffat dig ett nytt förhållningssätt, orka springa ett maraton eller sparat ihop till jordenruntresan. Ett steg i taget. Beroende på vad du vill, i just ditt liv.

Nästa all förändring som vi kan styra över själva sker genom att vi tar ett litet steg i taget i rätt riktning. Tillsammans blir de stegen vägen till de underverk vi vill åstadkomma i våra liv.

Vilka underverk vill du skapa i ditt liv?

Våga känna tillit

Känn-tillit

Vi vet vad vi vill och drömmer om, men kan ändå inland bli stående och inte våga ta stegen som behövs för att förverkliga en dröm. Vi känner i magen vad som är rätt men blir ändå stående mitt i steget.

Det kan vara fråga om att våga säga upp sig från jobbet man inte trivs på och göra något man vill. Eller att våga förverkliga drömmen om ett eget företag. Förverkliga drömmar överhuvudtaget. Ge sig ut i det okända.

För mig kan det handla om utvecklingen av företagande. Jag kan känna i magen att jag går åt rätt håll, men ändå ibland tvivla på att det är rätt eftersom jag inte kan se det framtida resultatet av mina insatser. Det är en svår bit det där att känna tillit och inte låta sig dras med i oro för det framtida resultatet.

Själv kan jag ibland få en sån oro för att jag inte ser resultatet. Inte ens ser själva vägen mer än en liten bit som jag har framför mig. Oftast kan jag känna tilliten och instinktivt veta att det är rätt, men vissa dagar rycker tvivlet tag i mig och jag börjar oroa mig. Tänka negativa tankar.

Om jag inte lyckas vända det hela och hitta tillbaka till tilliten och därifrån till kreativitet och energi så kan en sådan oro sluta med att jag börjar läsa platsannonser på nätet. Sitter plötsligt där och surfar runt bland lediga jobb.

Men där någonstans når tvivlet min botten. Då kan jag se på mig själv lite från ett annat håll. Jag fattar att det är det här jag vill göra och jag vill se vart jag kan nå med det jag gör. Även om jag inte vet så är det här och nu som jag ska pröva detta. Gör jag det inte nu kommer det troligen aldrig bli gjort.

Då tar jag mig tillbaka till tilliten. Vingligt och osäkert, men jag hittar tillbaka. Gör mig en kopp kaffe. Börjar skriva. Säger till mig själv att det är nu jag ska göra det här. Och det är helt okej att jag inte ser vägen, bara jag vet vart jag vill nå.

Min valda väg är kanske den rätta, men den kan också visa sig vara mindre bra. Då måste jag kunna lita på att jag kan svänga, byta riktning, vända om en bit eller ta en ny väg.

Det är något jag jobbar med – att lita på att jag hittar dit jag vill även om jag inte vet vägen och inte har någon karta.

Kom ut ur komfortzonen

Komfortzonen2

Kör du runt i livet med handbromsen åtdragen? Eller har du byggt dig ett fängelse av begränsningar? Komfortzonen kan se lite olika ut för oss.

Det är lätt hänt att man kör omkring med en psykologisk handbroms åtdragen och begränsar sin egen kraft och energi. Begränsande tankar om oss själva och en självbild som bär på en del självtvivel gör att vi väljer att stanna inom vår komfortzon och inte utnyttjar vår fulla kapacitet till att vara och göra det vi vill.

Ska man vara lite tuff så kan man säga att komfortzonen är ett fängelse vi byggt åt oss själva och som vi lever i. Det är byggt av sådant vi tror att vi ska och inte ska tycka eller göra. Hur vi tror att vi ska bete oss. Vad vi tror och tänker om oss om oss själva och våra begränsningar. Mycket handlar om värderingar och övertygelser som vi fostrats till eller fått till oss genom vår väg i livet. Dels genom vad andra säger till oss och genom vad vi själva tror är rätt eller tänker om oss själva.

I vissa länder tränas elefantungar till att hållas tjudrade på en liten yta. Genom att binda ett rep runt deras ena fot och fästa det i en stolpe kan elefanten inte ta sig längre än repet räcker. Den lilla ungen lär sig hur långt den kan ta sig. När elefanten sen blir vuxen har den lärt sig begränsningarna i sitt liv och kan hållas bunden med ett smalt rep. Så smalt att elefanten med ett litet ryck skulle kunna göra sig fri – om den bara trodde att det var möjligt.

Kanske är det är så för oss. Att vi sitter fast i vår komfortzon med ett smalt litet snöre och allt som behövs är ett litet ryck för att vi ska vara fria och kunna växa som människor.

Det viktiga är att inse att vi aldrig sitter fast. På riktigt. Vi kan alltid ändra vår syn på oss själva. Tänka nya positiva tankar. Se möjligheter i stället för hinder. Peppa oss själva och skapa oss en ny självbild. Våga ändra vårt beteende. Hitta modet att tänka annorlunda. Ta steg som gör att vi närmar oss våra drömmar.

Ser du framför dig hur du är den du vill vara, hur du gör det du vill göra och hur du är på det sätt du vill vara?

Är det dags att rycka lite i det där tunna snöret?

Ha tålamod

Ha-tålamod

När vi vet vad vi vill och ser målet framför oss kan vi bli så ivriga att vi fastnar med tanken i framtiden och alldeles glömmer av att njuta av nuet.

Vi vill vara i framtiden. Vill att allt ska ha fungerat. Allt ska vara så som vi tänkt det. Det är i sig bra att bejaka passionen och göra drömmen levande, men det är lätt att hamna i en situation av stress där man i tanken försöker forcera. Försöker få saker att gå snabbare än de gör.

Vi vill nå fram. Känner att det är lite bråttom. Vill vara där i framtiden.

Då kan det var dags att stanna upp. Andas. Känna in stunden. Närvara i nuet.

Med små steg och ett steg i taget i rätt riktning så kan målet nås. Drömmen kan uppfyllas.

Och är vi närvarande i nuet. Närvarande i de små stegen längs vägen så kan vi också fullt ut njuta av resan.

Våga agera

Göra-draget-innan-vi-är-redo

Vi vet vad vi vill, men kommer inte till skott. Tänker att omständigheterna inte är det rätta. Väntar på att de ska bli rätt. Men så funkar det inte…

Det finns bara de omständigheter som råder just nu. Vi väntar och väntar på att vi ska bli redo. Men de där specifikt rätta omständigheterna kommer inte utan vi behöver lära oss att våga agera innan vi är redo. Oavsett vad det är vi vill uppnå. Stora drömmar. Eller små drömmar.

Vi behöver vara lyhörda för vår inre röst och vår intuition. Någonstans där inne vet vi vad vi ska göra. Vilket som är nästa bästa steg. Det är bara det att det ibland är svårt att våga lyssna till den där inre rösten.

Avfärdar vi den inre rösten och fortsätter att vänta på rätt omständigheter så blir vi kvar, stående där vi står.

Vill vi leva ett liv där vi är mer levande måste vi bejaka vår nyfikenhet, lyssna till oss själva och låta passionen bli större än rädslan.

Våga göra vårt nästa drag innan vi är redo.

Håll fast vid drömmen

Håll-fast-vid-drömmen

Det är så himla lätt att börja tvivla på drömmen. Sirenerna börjar i lockande toner sjunga ”ge upp, ge upp”. Då krävs det kraft. Och att slå dövörat till.

Ingen människa är immun mot tvivel och osäkerhet och ju mer vi låter osäkerheten gripa tag i oss desto högre sjunger sirenerna. Ge upp, ge upp. Och just i dessa ögonblick så är det så lockande. Så enkelt. Att bara strunta i alltihopa. I drömmen. Göra det på ett enklare vis. Bara hitta ett jobb. Skita i hela det här trevandet. Hela osäkerheten. Hela förvirringen. Bara lägga sig platt.

Men då gäller det att hålla för öronen ordentligt. Påminna mig om att enda sättet att förverkliga min dröm är genom uthållighet, hängivenhet och arbete. Gör jag inget åt den kommer den aldrig bli förverkligad. Den kommer inte ens längre bli en dröm utan bara en fantasi – en önskan. Och risken att jag kommer sitta en dag i framtiden och fråga mig om jag ändå inte kunde gjort mer är stor.

Så jag fortsätter. Ibland måste jag stanna upp ett tag. Ta en liten paus, men sen får sirenerna sjunga bäst fan de vill. Ska man förverkliga drömmar är ”ge upp” inte rätta vägen.

Sometimes you win…

Ibland blir det inte som vi tänkt oss. Vi har gjort allt vi kunnat för att nå det tänkta resultatet. Men det blir ändå inte som vi vill. Då kan vi i alla fall lära.

sometimesyouwin

Vi har lagt ner vår kraft och vår själ i det där projektet, i idén, i relationen eller vad det än må vara vi satsat vår energi på.

Ibland når vi dit vi vill. Vi vinner. Ibland hamnar vi någon annanstans. Då har vi ändå ett utmärkt tillfälle att lära av. För det finns ju inga misslyckanden – bara feedback.

Så dröm stort och våga friskt.

PS. Illustrationen är en tavla min dotter målat och som jag fick i julklapp av henne.

Slutet är början

Jo, det är som rubriken säger – slutet är början. Startpunkten för all förändring är den föreställning av slutresultatet som vi kan skapa i vår fantasi.

slutet-är-början

Vi föreställer oss resultatet, ser det i vår fantasi, känner det, upplever det och hjärnan börjar genast jobba till vår fördel. Börjar skapa vägen till målet.

Det funkar lite som en GPS. Du vet vart du vill. Knappar in målet. Din nya destination. Några knapptryckningar och en röst talar om att du ska svänga till höger i nästa korsning. Hjärnan funkar ganska mycket som dagens moderna GPS:er – du behöver inte ens ange nuvarande plats. Den lokaliseras ändå. På samma vis kan vi lita på att hjärnan har rätt bra koll på vårt nuläge.

Ger vi hjärnan en bra och tydlig bild av vart vi ska startar vi processen och kommer att serveras förslag på lämpliga vägval. Hjärnan kommer att jobba för att den presenterade bilden blir verklighet. Att den bara finns i fantasin än så länge är inget som hjärnan bryr sig om. Lika lite som GPS:en värderar våra resmål. Alltihop fungerar bra så länge vi inte fastnar i hur-förbannelsen som jag skrev om häromdagen.

Likaväl som bilens GPS bara kan hjälpa oss nå målet om vi startar bilen, släpper handbromsen och trycker på gaspedalen så kräver resan mot våra önskade resultat att vi sätter oss i rörelse och tar steg i riktning mot målet. Att bara sitta kvar i soffan och tänka på vad vi vill för oss inte närmare våra drömmar. Vi behöver ställa oss frågan – vad kan jag göra idag för att komma lite närmare mitt mål? Vi behöver sätta oss i rörelse.

Inte lätt alla gånger, men detta året ska jag bli duktigare på att hålla mina målbilder i siktet och så lite som möjligt gräva ner mig i hur saker ska kunna fixas. Lite på att jag kan. Lita på att hjärnan, rätt använd, kommer att hjälpa mig på vägen. Lita på min inre GPS.