Tag Archives: mod

Tillräckligt stora utmaningar…

misstag-ingårJag tycker det känns lite gott att läsa ett sånt här citat. Liksom befriande. Det är okej att det inte blir som jag tänkt mig alla gånger. Går det lite fel på vägen så beror det på att jag tagit mig an stora utmaningar. Inte för att jag inte kan eller vet eller att jag fattar felaktiga beslut.

Vissa dagar kan jag tycka att jag har väl många klatschiga hejarop och citat som ramlar in i mitt Facebookflöde, men andra dagar så är det något av dessa eller andra citat som är just det där jag behöver få höra. Det som gör att jag blir en liten aning modigare eller känner mig lite tuffare på min företagarväg.

Våga göra det du vill

våga-göra-det-du-vill

Hellre ångra det jag gjort fel än att ångra att jag inte gjort det jag vill. Entreprenören Helene Colak sa så i en intervju som jag hörde i veckan. Så vill jag också leva. Så försöker jag leva, men det är inte helt lätt alla gånger.

Och det har definitivt inte varit en självklarhet. Vi sitter med våra drömmar. Vet vad vi skulle vilja göra och i vissa fall vad vi inte vill göra, men ändå kan det vara så fruktansvärt svårt att uppbåda modet att följa sin dröm. Att ta steget från tanke till handling. Det är så mycket lättare att vara kvar i det kända än att kasta sig ut i det okända. Vi människor har en förmåga att hellre stanna kvar i det som är välkänt och uppfattas som tryggt än att kasta oss ut i det okända och otrygga. Även om vi vet att det är i det otrygga och okända vi har möjligheten att förverkliga det vi drömmer om. Vi kan stanna kvar i vår lilla komfortzon även om vi har det lite halvkass där, kanske både privat och i yrkeslivet, eftersom det känns så skräckinjagande att kliva utanför och möta osäkerheten.

Det krävs både mod och tillit. Tillit till att det kommer att ordna sig och till att man vågar lita på sin förmåga och sin inre styrka. 

Jag har blivit modigare. När jag väl vågat så visade det sig inte vara fullt så läskigt. Dessutom är det spännande att söka sig fram i ovissheten. Att lära sig nya saker längs vägen. Möta nya människor. Lära sig saker om sig själv.

Rädslan och osäkerheten gör sig påminda ibland. Tvivlet kommer då och då. Osäkerheten likaså. Men kan jag bara försöka bemästra det och känna att jag tror på mig själv och det jag gör så går det bra. Påminna mig om att om jag inte gör det jag vill nu så kommer det inte bli gjort alls. Om inte jag följer mina drömmar, vem ska då göra det?  

Och jag vill inte sitta en dag och ångra att jag inte gjort det jag ville göra. Tänka att jag inte ens provade. Nä, då håller jag med – hellre ånga att jag gjort fel eller att saker inte blivit som jag vill än att inte försöka alls.

Ta hand om era drömmar! Livet kan vara ett äventyr.

Intervjun var i Ola Wallströms podcastserie Motivation och drivkraft som gått att lyssna på denna vecka.Idag går de sista två intervjuerna i serien går att lyssna på här.

Våga känna tillit

Känn-tillit

Vi vet vad vi vill och drömmer om, men kan ändå inland bli stående och inte våga ta stegen som behövs för att förverkliga en dröm. Vi känner i magen vad som är rätt men blir ändå stående mitt i steget.

Det kan vara fråga om att våga säga upp sig från jobbet man inte trivs på och göra något man vill. Eller att våga förverkliga drömmen om ett eget företag. Förverkliga drömmar överhuvudtaget. Ge sig ut i det okända.

För mig kan det handla om utvecklingen av företagande. Jag kan känna i magen att jag går åt rätt håll, men ändå ibland tvivla på att det är rätt eftersom jag inte kan se det framtida resultatet av mina insatser. Det är en svår bit det där att känna tillit och inte låta sig dras med i oro för det framtida resultatet.

Själv kan jag ibland få en sån oro för att jag inte ser resultatet. Inte ens ser själva vägen mer än en liten bit som jag har framför mig. Oftast kan jag känna tilliten och instinktivt veta att det är rätt, men vissa dagar rycker tvivlet tag i mig och jag börjar oroa mig. Tänka negativa tankar.

Om jag inte lyckas vända det hela och hitta tillbaka till tilliten och därifrån till kreativitet och energi så kan en sådan oro sluta med att jag börjar läsa platsannonser på nätet. Sitter plötsligt där och surfar runt bland lediga jobb.

Men där någonstans når tvivlet min botten. Då kan jag se på mig själv lite från ett annat håll. Jag fattar att det är det här jag vill göra och jag vill se vart jag kan nå med det jag gör. Även om jag inte vet så är det här och nu som jag ska pröva detta. Gör jag det inte nu kommer det troligen aldrig bli gjort.

Då tar jag mig tillbaka till tilliten. Vingligt och osäkert, men jag hittar tillbaka. Gör mig en kopp kaffe. Börjar skriva. Säger till mig själv att det är nu jag ska göra det här. Och det är helt okej att jag inte ser vägen, bara jag vet vart jag vill nå.

Min valda väg är kanske den rätta, men den kan också visa sig vara mindre bra. Då måste jag kunna lita på att jag kan svänga, byta riktning, vända om en bit eller ta en ny väg.

Det är något jag jobbar med – att lita på att jag hittar dit jag vill även om jag inte vet vägen och inte har någon karta.

Konsten att sälja sig själv

Sälj-dig-själv

Sälja sig själv. Det överlägset värsta. Det jag behöver öva mest på. Samtidigt en förutsättning om jag ska kunna leva som egenföretagare. Läskigt. Utmanande.

Att kunna sälja sig själv är ett krav för att skaffa kunder och tjäna pengar. Skillnaden mellan att hanka sig fram och att kunna leva bra på sitt företagande. Det är till och med viktigare för välståndet, att man är bra på att skaffa kunder än hur bra man är på sitt specialområde. Jisses, detta är något att bita i.

Förmågan att säja sig själv och sin idé handlar inte bara om att skaffa kunder heller. Man måste kunna sälja sig själv och sina idéer till samarbetspartners, banken, eventuella finansiärer, pressen och kanske till och med till familjen för att kunna motivera hur man behöver jobba.

Det gäller att pränta in i hjärnan att jag är en resurs. Att jag har kompetens. Att kunderna behöver mig. Att jag bidrar med det jag gör. Att det jag gör är värdefull. Och att kunder betalar för det som är värdefullt, bara jag vågar ta vettigt betalt. Sådant som är självklarheter när jag själv köper saker eller tjänster, men som av någon anledning blir svårt och jobbigt när det gäller mig själv.

Ulla-Lisa Thordén skriver i inledningen till sin bok Sälj dig själv och ta betalt att många specialister beter sig som tennisbollar som ligger på planen och väntar på att någon ska plocka upp dem och serva. Men idag måste man vara både bollen och racketen själv. Man måste serva själv. Så jag får öva mera. Öva. Öva. Tills jag blir en duktig säljare. Inte ligga här på planen och vänta iallafall.

saljdigsjalv

Ulla-Lisa Thordéns bok har jag läst för flera år sedan, men ska läsa om igen nu. Dessutom har jag läst Camilla Björkmans bok Skriv, sälj & bli lönsam! Båda böckerna kan jag rekommendera att läsa för alla som behöver bli lite bättre på att sälja sig själv och sina idéer. Och dagens samhälle kräver ju ofta av oss att vi ska sälja oss själva vare sig vi är företagare eller inte.

Våga agera

Göra-draget-innan-vi-är-redo

Vi vet vad vi vill, men kommer inte till skott. Tänker att omständigheterna inte är det rätta. Väntar på att de ska bli rätt. Men så funkar det inte…

Det finns bara de omständigheter som råder just nu. Vi väntar och väntar på att vi ska bli redo. Men de där specifikt rätta omständigheterna kommer inte utan vi behöver lära oss att våga agera innan vi är redo. Oavsett vad det är vi vill uppnå. Stora drömmar. Eller små drömmar.

Vi behöver vara lyhörda för vår inre röst och vår intuition. Någonstans där inne vet vi vad vi ska göra. Vilket som är nästa bästa steg. Det är bara det att det ibland är svårt att våga lyssna till den där inre rösten.

Avfärdar vi den inre rösten och fortsätter att vänta på rätt omständigheter så blir vi kvar, stående där vi står.

Vill vi leva ett liv där vi är mer levande måste vi bejaka vår nyfikenhet, lyssna till oss själva och låta passionen bli större än rädslan.

Våga göra vårt nästa drag innan vi är redo.

Våga tänka annorlunda

Citat-Johnny-Sundin

I förmiddags lyssnade jag på en podcast med talaren och entreprenören Johnny Sundin i en intervju i serien ”Framgång och genombrott” – Inspirationsvecka med Sveriges bästa talare.

Ett av hans recept på att lyckas och att förverkliga det man drömmer om och tror på är att tänka annorlunda. Inte bara våga tänka annorlunda än andra utan att faktiskt våga tänka annorlunda än sig själv.

Det är så lätt att tänka begränsade tankar. Tvivla på sin idé eller på om den går att genomföra. Börjar man sedan lyssna på de tankarna så växer de sig större och blir fler och fler. Tillslut förkastar man sin idé innan man ens prövat den.

I dessa lägen menar Johnny Sundin att man ska våga tänka annorlunda än sig själv. Våga tänka möjligheter. Våga tänka att det är värt att testa. Våga tänka att det inte är hela världen om det misslyckas heller. Men det är värt att försöka.

Jag gillar det. Jag försöker nog redan idag att tänka annorlunda än mig själv utan att jag satt ord på det, men nu ska göra det medvetet.

Våga tänka annorlunda än mig själv!

Håll fast vid drömmen

Håll-fast-vid-drömmen

Det är så himla lätt att börja tvivla på drömmen. Sirenerna börjar i lockande toner sjunga ”ge upp, ge upp”. Då krävs det kraft. Och att slå dövörat till.

Ingen människa är immun mot tvivel och osäkerhet och ju mer vi låter osäkerheten gripa tag i oss desto högre sjunger sirenerna. Ge upp, ge upp. Och just i dessa ögonblick så är det så lockande. Så enkelt. Att bara strunta i alltihopa. I drömmen. Göra det på ett enklare vis. Bara hitta ett jobb. Skita i hela det här trevandet. Hela osäkerheten. Hela förvirringen. Bara lägga sig platt.

Men då gäller det att hålla för öronen ordentligt. Påminna mig om att enda sättet att förverkliga min dröm är genom uthållighet, hängivenhet och arbete. Gör jag inget åt den kommer den aldrig bli förverkligad. Den kommer inte ens längre bli en dröm utan bara en fantasi – en önskan. Och risken att jag kommer sitta en dag i framtiden och fråga mig om jag ändå inte kunde gjort mer är stor.

Så jag fortsätter. Ibland måste jag stanna upp ett tag. Ta en liten paus, men sen får sirenerna sjunga bäst fan de vill. Ska man förverkliga drömmar är ”ge upp” inte rätta vägen.

Känn kraften

queen-of

Ta ett djupt andetag och känn det. Känn att du är ”Queen of fucking everything”. Och ha en fantastisk helg. Må riktigt bra.

PS. Illustrationen är en tavla min dotter målat till mig. Den ger mig styrka att titta på.

Om att nöja sig med mindre

Det är så himla lätt att ta vad som finns tillgängligt istället för att satsa på det man verkligen vill. Alltför ofta nöjer vi oss med mindre.

nöjd-med-mindre-2

Vi tror att vi bara kan få något av det som vi uppfattar som tillgängligt och slår bort tanken på vad vi verkligen vill ha. Så istället för att drömma stora drömmar och gå ut i världen och söka efter det vi verkligen önskar så ser vi oss oftast bara omkring och tar det som finns till buds. Enkelt och ganska säkert. Vi behöver inte tänja på komfortzonen det allra minsta.

nöjd-med-mindre-1

Ända sedan barnsben har vi fått höra uttryck som att ”rätta munnen efter matsäcken”, ”den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket” och liknade uttryck som syftar till att vi ska vara nöjda med mindre. Att välja bland det tillgängliga kan kännas tryggt och vi slipper sticka ut i mängden som en som gapar efter mycket.

Ingen vill ju verka självgod, men samtidigt kan man ju undra hur goda vi är mot oss själva när vi nöjer oss med mindre än vi kan få, tar det som finns istället för det vi vill ha eller gör oss mindre än vi är.

nöjd-med-mindre-3

Så vad önskar du dig av livet? Något mer än vad du redan har? Något annat? Låt inte rädslan för vad andra ska tycka hindra dig. Eller rädslan för hur du ska hitta fram till din dröm.

Jag och min bloggbaby

Bloggbaby

Nu har jag haft min blogg i tre månader. Måste konstatera att det går att se paralleller med att få sitt första barn.

1. Fokus på när den ska göras offentlig.

På samma vis som jag när jag väntade min dotter tänkte mycket på förlossningen så var det inledningsvis fullt fokus på allt kring bloggens födelse. Att föda en blogg kan man ju som tur är välja tidpunkt för själv och någonstans kom jag till insikt om att varje detalj inte kan vara perfekt innan utan det är bättre att ge den liv och sedan lösa saker allteftersom. Så här efter tre månader är det mycket som jag fortfarande inte fått till, fixat eller lärt mig, men jag har publicerat över 50 inlägg så att komma igång känns som ett bra beslut.

2. Man lär sig mera genom att göra än genom att läsa på.

Att söka lite fakta och sedan testa är bästa sättet. För att vara någon som inte haft en aning om hur den digitala världen sett ut ”under skalet” så har jag lärt mig massor om wordpress, teman, plugin, syndikering och annat. Får inte ens panik längre över html-kodernas obegriplighet. Och ju mer jag lär mig desto mera upptäcker jag saker jag fortfarande inte kan.

3. Lusten att dokumentera de första milstolparna.

Med barn nummer ett skulle allt dokumenteras och fotograferas. Jag dokumenterar inte milstolparna med samma frenesi nu, men jag kan inte låta bli att känna glädjen över första gilla-markeringen eller första gången Google Analytics visade att jag hade fler läsare än bara de närmaste som tvingats läsa.

4. Insikten att ens skapelse inte är en själv.

Vid något tillfälle sitter man med sin bäbis och inser att det är en egen individ man har i famnen, inte en förlängning av sig själv. Samma sak gäller med bloggen. Även om jag inte lägger ut mitt privatliv här så var det första tiden svårt att inte hela tiden ha bloggen i tankarna. Kunde sitta och grotta ner mig i något som skulle lösas ändå till midnatt och sedan vara så uppvarvad att jag inte kunde sova. Nu kan jag vara lite mera sansad. Bloggen ska reflektera mig. Den är en del av det jag gör, men får inte heller uppsluka mig så att jag inte har någon egentid och annat liv.

5. Det finns inte ett rätt sätt.

Som nybliven förälder får man höra väldigt många åsikter om hur man ska ta hand om sitt barn, allt från mat- och sovvanor till hur man ska förhålla sig om barnet gråter.

I bloggvärlden finns också massor av åsikter om hur man ska göra. Men här får man ta det på samma vis som när man blivit förälder för första gången. Man får ta råden och tipsen med en nypa salt. Ta till sig det som känns bra och strunta i annat. Prova sig fram och se vad som funkar för en själv.

6. Det är inte bara kul och mysigt.

Lika väl som livet som nybliven förälder inte bara är gulligt utan även innehåller både hårt och tråkigt arbete stundvis så ser jobbet med bloggen likadant ut. Ibland är det tungt. Vissa saker som ska lösas är lite jobbiga och tråkiga. Vissa dagar känner jag inte sig alls inspirerad. Visst jobb ska bara göras. Fast som med en bäbis så tar man det jobbiga och det tråkiga eftersom det ofta är kul och inspirerande.

7. Hela tiden nya överraskningar och äventyr.

Livet som småbarnsförälder är fullt av överraskningar. Ett riktigt litet äventyr. Likadant har det varit med min bloggbaby. Hela tiden nya saker att lära mig. Nya grejer som uppstår och som jag behöver ta i tu med. Eftersom jag inte har erfarenhet av bloggande och bloggbyggande så är det här också ett äventyr fullt av överraskningar.