Tag Archives: rädsla

Våga göra det du vill

våga-göra-det-du-vill

Hellre ångra det jag gjort fel än att ångra att jag inte gjort det jag vill. Entreprenören Helene Colak sa så i en intervju som jag hörde i veckan. Så vill jag också leva. Så försöker jag leva, men det är inte helt lätt alla gånger.

Och det har definitivt inte varit en självklarhet. Vi sitter med våra drömmar. Vet vad vi skulle vilja göra och i vissa fall vad vi inte vill göra, men ändå kan det vara så fruktansvärt svårt att uppbåda modet att följa sin dröm. Att ta steget från tanke till handling. Det är så mycket lättare att vara kvar i det kända än att kasta sig ut i det okända. Vi människor har en förmåga att hellre stanna kvar i det som är välkänt och uppfattas som tryggt än att kasta oss ut i det okända och otrygga. Även om vi vet att det är i det otrygga och okända vi har möjligheten att förverkliga det vi drömmer om. Vi kan stanna kvar i vår lilla komfortzon även om vi har det lite halvkass där, kanske både privat och i yrkeslivet, eftersom det känns så skräckinjagande att kliva utanför och möta osäkerheten.

Det krävs både mod och tillit. Tillit till att det kommer att ordna sig och till att man vågar lita på sin förmåga och sin inre styrka. 

Jag har blivit modigare. När jag väl vågat så visade det sig inte vara fullt så läskigt. Dessutom är det spännande att söka sig fram i ovissheten. Att lära sig nya saker längs vägen. Möta nya människor. Lära sig saker om sig själv.

Rädslan och osäkerheten gör sig påminda ibland. Tvivlet kommer då och då. Osäkerheten likaså. Men kan jag bara försöka bemästra det och känna att jag tror på mig själv och det jag gör så går det bra. Påminna mig om att om jag inte gör det jag vill nu så kommer det inte bli gjort alls. Om inte jag följer mina drömmar, vem ska då göra det?  

Och jag vill inte sitta en dag och ångra att jag inte gjort det jag ville göra. Tänka att jag inte ens provade. Nä, då håller jag med – hellre ånga att jag gjort fel eller att saker inte blivit som jag vill än att inte försöka alls.

Ta hand om era drömmar! Livet kan vara ett äventyr.

Intervjun var i Ola Wallströms podcastserie Motivation och drivkraft som gått att lyssna på denna vecka.Idag går de sista två intervjuerna i serien går att lyssna på här.

Våga agera

Göra-draget-innan-vi-är-redo

Vi vet vad vi vill, men kommer inte till skott. Tänker att omständigheterna inte är det rätta. Väntar på att de ska bli rätt. Men så funkar det inte…

Det finns bara de omständigheter som råder just nu. Vi väntar och väntar på att vi ska bli redo. Men de där specifikt rätta omständigheterna kommer inte utan vi behöver lära oss att våga agera innan vi är redo. Oavsett vad det är vi vill uppnå. Stora drömmar. Eller små drömmar.

Vi behöver vara lyhörda för vår inre röst och vår intuition. Någonstans där inne vet vi vad vi ska göra. Vilket som är nästa bästa steg. Det är bara det att det ibland är svårt att våga lyssna till den där inre rösten.

Avfärdar vi den inre rösten och fortsätter att vänta på rätt omständigheter så blir vi kvar, stående där vi står.

Vill vi leva ett liv där vi är mer levande måste vi bejaka vår nyfikenhet, lyssna till oss själva och låta passionen bli större än rädslan.

Våga göra vårt nästa drag innan vi är redo.

Som man sår…

Som-man-sår

Nu hoppas jag vara tillbaka här igen. Det har varit lite mindre inlägg här ett tag. Jag har praktiserat i livets skola och tydligen behövt öva lite på koncepten ”Skit-in-skit-ut” eller ”Som man sår får man skörda”. Nyttiga lärdomar, om än inte så kul. Inte just då.

Jag fastnade liksom i fällan ett tag. Sådde tvivel och oro i hopp om att skörda framgång och trygghet. Ungefär som att så persilja och tro att det ska växa upp meloner. Naturligtvis fick jag skörda självtvivel och panik över framtid, ekonomi och företaget. Och då blev grogrunden för ogräset helt fantastisk. Riktigt bördigt och fint. Mera tvivel och oro. Tankarna började fara runt i huvudet och jag ifrågasatte både företagsbyggandet och min egen förmåga vilket bara resulterade i ett mått av handlingsförlamning och grå sörja där kreativiteten skulle finnas.

Försökte mig på att använda tips jag själv skrivit om för att få bukt med tvivlet. Lyckades inte på första försöket. Inte andra och tredje heller i ärlighetens namn. Det är ju en sak att veta att det inte hjälper att oroa sig. En helt annan att bara sluta. 

Men nu ska jag se efter så att jag sår mer av det jag vill kunna skörda och hålla efter ogräset så gott jag kan. Inte lär det vara sista lektionen i livets skola heller, men det får jag ta då. Idag är jag taggad att skriva här på bloggen igen.

 

Positivt tänkande mot den inre rösten

Det är en väldig skillnad på att tänka positivt och att lyssna på den inre rösten. Det ena är aktivt, det andra passivt. Det ena medvetet och det andra omedvetet.

När vi ägnar oss åt positivt tänkande är det en aktiv och medveten handling. Vi målar upp målbilder, säger stärkande och uppmuntrande saker till oss själva eller kanske vi använder oss av affirmationer. Allt för att vi ska växa och hitta styrkan att genomföra det vi tänker oss. Vi vill växa på alla plan – mentalt likväl som vi vill åstadkomma något i den fysiska världen.

När det gäller den inre rösten så finns den där och kan börja kritisera och ifrågasätta utan att vi alls är medvetna. Dessvärre kan den till och med varit igång med sitt nedbrytande prat länge innan vi ens blivit medvetna om det. Vi är så vana att den där inre kritikern finns där så att vi kanske inte ens fattar förrän det är riktigt illa. När vi står där och den inre rösten har dömt ut hela vår idé och vi tappat tron på projektet och på vår förmåga att genomföra det. Det som verkade som strålande idéer som gav lust och inspiration ser helt plötsligt ogenomförbara ut.

Mina inre kritiker brukar komma i grupp. Angriper i flock, när jag minst anar. Gärna när jag sover. Så att jag vaknar vid halv tre på natten och tankarna bara rusar åt fel håll. Vid den tiden är jag försvarslös, hjärnan funkar inte direkt rationellt, och det hela resulterar i mer eller mindre panikartade känslor. När försvaret ligger nere har även små problem förmågan att få enorma skuggor samtidigt som hjärna inte är kapabel att ta i tu med något konkret och lösningsbaserat överhuvudtaget. Allt för att göra situationen ändå värre.

Just då på natten kan det den akuta lösningar vara att gå upp en stund. Läsa eller på något sätt få tankarna fokuserade på annat. I alla fall för mig.

Förebyggande tror jag att det kan vara bra att se till att ägna tillräckligt med tid till det aktiva positiva tänkandet. Dagligen jobba på självkänslan och självförtroendet så att vi ökar möjligheterna att värja oss när de inre kritikerna och rösterna går till angrepp.

 

Att tänja på komfortzonen

komfortzon

 

”Stopp. Hit men inte länge”. Så känner vi ofta när någon okänd kommer för nära vår osynliga gräns. Någon som står för nära i kön eller i hissen. Vi försöker dra oss tillbaka i det vi uppfattar som säkerhet. På samma sätt har vår komfortzon till det okända och kanske  osäkra i livet.

Inom vår komfortzon råkar vi oftast inte ut för prövningar och överraskningar. Vi riskerar ingenting. Vi har det ganska komfortabelt. Vi behöver inte lägga kraft på att fundera på vad som krävs av oss eller vad vi ska göra.

I viss mån kan komfortzonen skydda oss från onödiga risker och sådant som vi uppfattar som misslyckanden, men stannar vi kvar inom dess gränser kommer vi antagligen inte längre än vi redan gjort idag.

Komfortzonen kan ses som en cirkel som du befinner dig. Hur stor är din cirkel? Trivs du bäst när handlingar och planer är förutsägbara eller mår du bra av många förändringar? Gillar du att ta risker och göra sådant du inte gjort förut?

Ska du göra en förändring så är det bra att vara uppmärksam på komfortzonen så att du inte låter den begränsa dig. Det är på inget vis nödvändigt att riva cirkel totalt i ett steg utan den kan vidgas lite i taget. Du kan öva sig lite på att göra det ovana. Träning är bra. Förändra i små steg. Att ta ett litet steg i taget gör också att du känner dig säkrare. Tänja gränserna i en miljö där du känner dig säker och trygg kan vara bra. Kanske göra det nya tillsammans med någon.

Komfortzonen håller oss tillbaka när vi städar i garderoben istället för att ringa det där viktiga samtalet. Eller när vi inte tar tag i en konflikt för att vi är rädda för att det ska bli bråk, eller när vi inte gör det vi egentligen vill för att vi är rädda för att misslyckas.

Det kan vara jätteläskigt eller bara obehagligt och jobbigt att överskrida komfortzonens gränser, men vi behöver göra det för att komma åt vinsterna. Vi behöver samla mod. Faran vi känner är oftast mycket större än själva risken vi tar.

När inte det värsta räcker

Om-jag-vore

En del brukar fråga sig ”Vad är det värsta som kan hända?” när de står inför en uppgift eller ett beslut som de tycker är läskigt. Och tänka på det för att få mod att göra det de inte vågar. Funkar inte för mig! Jag behöver kraftfullare grejer.

Det skulle väl vara okej om det var fråga om att ringa ett samtal för att sälja in en idé och jag känner obehag inför att slå numret. Att då tänka att det värsta som kan hända är att jag får ett nej. Skulle väl kännas mindre läskigt att ringa, men hur kul skulle det kännas? Och står jag inför beslutet att starta eget och frågar mig vad som är det värsta som kan hända och jag konstaterar att; visst jag dör inte men jag kan sätta ekonomin på spel, få sälja huset och gå till soc. Sprudlar inte direkt av energi för att ta nästa steg i att förverkliga drömmen om ett eget företag efter det.

Nä, då tar jag hellre till det lilla ordet om – ett riktigt guldkorn. Om det används rätt. Jag ställer mig frågan ”Hur skulle jag agerat om jag var Mia Törnblom nu när jag ska hålla det här föredraget?” ”Vad skulle jag gjort och känt om jag var Pippi Långstrump och stod inför den här uppgiften?” Eller om jag var Ingvar Kamprad och skulle ringa det där samtalet till banken. Ta vem du vill som du ser upp till eller som har de rätta egenskaperna. Står du inför en stor och omfattande förändring kan det vara bra att ta till flera personer.

Nu snackar vi power. Härifrån kan man få kraften till både mod och motivation. Så att man vågar tänka ”Vad är det bästa som kan hända om jag vågar göra det här?”

Jag menar att verkligen känna in hur det skulle vara att vara den personen. Hur står hon, hur rör hon sig, hur ser ansiktsuttrycket ut, hur pratar hon och med vilket tonläge? Genom att känna in hur någon som har de eftersträvade egenskaperna är och beter sig rent fysiologiskt, kan vi komma åt styrkor och till och med tankar i vårt inre som vi annars inte skulle hittat.

Vi är ju olika, men jag blir liksom en blöt, orkeslös fläck om jag ska tänka på det värsta som kan hända. Tappar sugen alldeles. Kanske är det att tänka på det värsta rätt metod för dig, men jag kan starkt rekommendera det här sättet.

Du kan väl prova? Låta Janne Josefsson ringa när bredbandet krånglar nästa gång?

Det finns inga misslyckanden

Inga-misslyckanden

 

Du kan inte misslyckas. Det finns inga misslyckanden. Hur känns den tanken? Vad du än gör så kan du aldrig misslyckas utan bara producera olika resultat.

Ligger vi  på soffan och käkar praliner skapar vi ett visst resultat, äter vi nyttigt och tillbringar några timmar i veckan i motionsspåret eller gymmet så producerar vi ett annat resultat. Så en dag när vi upptäcker att soffan och pralinerna gett ett resultat som vi inte önskar så ska vi inte se det som ett misslyckande utan som just ett resultat. Visst känns tanken ganska skön? Vi har fått ett resultat och vet vad som inte funkar ifall det är att väga mindre och ha bra kondition som var det önskade resultatet. Vi har lärt oss något.

De här tankegångarna har jag jobbat med en hel del när jag tagit de första stegen i mitt nya företagande. I början var jag stundvis förlamad av rädslan att misslyckas. Och rädslan för misslyckande kräver energi. Suger musten och lusten ur en. Gör en handlingsförlamad. Rädsla för misslyckande är en enorm begränsning för utveckling. Jag kan fortfarande bli rädd ibland när jag inte vet hur jag ska lösa problem som uppstår. När jag inte har kunskaper som behövs eller när jag oroar mig mer för vägen dit än jag är fokuserad på mitt mål, men tänker jag att allt är en läroprocess och litar på att det blir bra så får jag kraft och lust att ta i det som behöver göras.

Kan vi se resultaten vi hittills åstadkommit och dem vi kommer att skapa framöver som ett lärande så blir känslan en annan. Lära kan vi göra av både bra och dåliga resultat. Vi får fakta och insikter som gör att vi förstår vad som inte fungerar och vad som fungerar bra. Utifrån dessa fakta kan vi fatta riktiga beslut om hur vi ska agera här näst. Vi får tillgång till vår inre kraft och kan vara handlingskraftiga på ett sätt vi inte kan om vi tänker att vi misslyckats.

Det finns inga misslyckanden. Jag jobbar vidare på att göra detta till min sanning.