Tag Archives: reflektion

Om lycka var en valuta

Lycka-som-valutaSäg valuta och de allra flesta tänker på pengar. Ska vi värdera ett företag så är det pengar som är måttet på bolagets värde. Tillgångar och skulder. Vinster och förluster. Men en människa då? Där är den yttersta valutan lycka.

För själva människan är pengar, berömmelse, makt och egendom underordnade lyckan. Vi fantiserar om dessa saker. Vi strävar efter pengar eller berömmelse, men dessa saknar helt värde i sig. Deras värde ligger i att vi tror och hoppas att de ska ge oss lycka. Så människan i sig har alltså lycka som den yttersta valutan.

Om lycka är den yttersta valutan kan man sätta saker mot varandra som man inte annars kunnat mäta på samma skala. Vad gör mig lyckligast? Att tjäna 5000 kronor eller att umgås en dag med en vän jag inte träffat på länge? En miljon eller att vara med när ens barn tar sina första steg? Ett telefonsamtal eller…

Självklart kan en massa pengar ge trygghet och skapa en framtid med mindre oro även om en fika med vännen skänker mer glädje. Intressant att fundera på ändå. Eller hur? Hur ofta sätter vi saker mot varandra för att se vad som gör oss lyckligast? Vad är mest värt om vi använder lycka som valuta?

Carl Jung lär ha sagt ”Den minsta meningsfulla sak är mer värd än den största utan mening”. Bra att ha i bakhuvudet när vi gör våra val för att leva ett meningsfullt liv.

Vart kommer dina ägg ifrån?

Ett ägg är ett ägg. Är inte sant. Det är skillnad på ett ägg från en frigående höna i ekologisk produktion och ett från en höna i godkänd bur. Ändå större skillnad är det på hur dessa hönors liv ser ut.

För några år sedan när jag bodde på landet köpte jag fyra uttjänta hönor från en äggproducent. De hade gjort sitt. Deras liv var över. Kostade 25 kronor styck. Hade pressats till det yttersta. Bott i burar. Såna som är godkända, men inte ger möjlighet till ett drägligt liv. Matats med värpfoder. Bott i byggnader utan fönster där dagarnas längd reglerat med hjälp av elektriskt ljus. Långa dagar ger mera ägg.

Jag körde hem dem och släppte ut dem i hönshuset. Först kunde de knappt stå upp. Efter några dagar började de mycket försiktigt undersöka sin nya omgivning.

Burhöna1Burhöna2Efter en tid började fjädrarna växa ut. De började bete sig som hönor. Sprätta i jorden. Äta småkryp. Till och med kackla lite. Tillslut såg de ut som riktiga hönor och mådde bra i sina nya liv.

burhöna4Kammarna som från början var så ljusa att de nästan var genomskinliga blev röda och hönorna fick en kraftig vit fjäderdräkt.

burhöna3Så oavsett hur stor skillnad det är på ett ägg och ett ägg så kan du göra skillnad för hönsen som producerar dina ägg till påsk. Att välja ekologiskt gör skillnad. Eller att köpa från någon som har höns i liten skala.

Det här är det yngsta du någonsin kommer att vara

Äldst-och-yngst

Ibland ramlar jag på ett citat eller en text som i sin självklarhet ändå skakar om mig. Jag vaknar upp och upplever någon form av klarhet där och då när jag läser det. Meningen i bilden är en sådan.

Jag satt och snabbläddrade i mitt RSS-flöde och skrollade igenom en text som handlade om mer eller mindre otroliga tankar vi tänker när vi duschar. Det handlade om allt ifrån att mjölk skulle vara omogen ost till ovanstående betydligt djupare tanke.

Idag är jag äldre än jag någonsin varit och det yngsta jag någonsin kommer att vara.

Jag får den där hisnande känslan i magen när jag läser det. En sån som man får när man åker berg-och-dal-bana eller så. Och mitt i den känslan finns påminnelsen om att livet är det som pågår just nu.

Vi ruschar på i vår vardag och glömmer bort att nuet är det enda vi har. Varje dag är livet. Varje dag räknas. Det vi fyller våra dagar med är det som i slutändan visar sig vara hela våra liv. Vi glömmer ofta bort det. Tänker på helgen eller semestern då vi ska… Och visst, både helgen och semestern räknas, men det gör också varje dag. Varje stund. Varje nu.

Hur väljer vi att förhålla oss till vår omgivning? Vad är viktigt och vad är det inte? Kan vi prioritera annorlunda? Valen vi gör idag har betydelse för det liv vi lever.

För idag är det yngsta vi någonsin kommer vara.

Visst är det självklart att det är så det är, men handen på hjärtat – hur ofta glömmer du bort det?

Hitta kärleken i livet

I förmiddags lyssnade jag på Ola Wallströms podcastserie Motivation och Drivkraft. Dagens två podcastintervjuer är med Sami Sulieman och Helene Colak. Sami Sulieman fick frågan om vad det var som var allra viktigast för honom som företagare och entreprenör.

Svaret kom lika snabbt som överraskande då han svarade att det allra viktigaste var att hitta kärleken i livet. Kändes först lite otippat att en framgångsrik företagare och entreprenör skulle svara så, men så förtydligade han med att kärleken i livet innebär en fast punkt och vet man att man är förbehållslöst älskad så vågar man satsa fullt ut på sina idéer.

Då lät det ju helt som ett verkligt vettigt svar. Klart att det är så att om vi vet att vi är förbehållslöst älskade för den vi är och inte för det vi presterar så går det lättare att skilja på det som är en själv och det som är resultatet av ens handlingar. Vilket troligen innebär att det är lättare att våga satsa eftersom man har sin trygga punkt i livet.

Så hitta kärleken. Har du redan hittat den, var rädd om den. Ta hand om dina vänner. Ensam är inte starkast. Och glöm inte bort att älska dig själv.

Podcastserien släpper 2 nya intervjuer varje dag den här veckan. Alla på temat motivation och drivkraft för framförallt entreprenörer, men intervjuerna kan säkert vara intressanta för många att lyssna på. Registrera dig gratis här om du vill lyssna.

Ha en fin måndag!

Svårigheten att be om hjälp

”Kan du hjälpa mig?” En enkel mening som inte kan missförstås. Och ändå kan just dessa ord vara de svåraste som går att ta i sin mun. 

be-om-hjälp

Personligen har jag jättelätt för att erbjuda min hjälp. Jag frågar både de i min närhet och helt okända människor om de behöver hjälp om jag på något sätt uppfattar att jag kan underlätta situationen för dem. Jag kan erbjuda mig att vara barnvakt eller att lyfta på kassar på bussen åt nån som behöver hjälp med det. Och är det någon som uttalat ber mig om hjälp så ställer jag upp om jag kan. Att hjälpa någon annan känns enkelt och helt naturligt. Åt andra hållet är det svårare. Mycket svårare.

Erbjuder någon sig att hjälpa mig så klarar jag skapligt bra att ta emot den. Det är lite svårt, men det går. Men nästa steg, att själv be om hjälp, det är värre.

Hjälp vad det är svårt att be om hjälp.

Låg på sjukhus efter för ett tag sedan och upptäckte att jag till och med hade lite problem med att trycka på klockan och be om hjälp. Tänkte att sköterskorna hade så mycket att göra. Det var säkert sant, men jag var också en del av deras jobb. Det gav mig en tankeställare. Jag behöver öva mig på att be om hjälp och att ta emot hjälpen utan att känna att jag är till besvär eller att jag ska klara allt själv.

Varför är det då så svårt att be om hjälp? Jag har naturligtvis inga självklara svar, men vi tittar lite närmare på det hela ändå.

Självrespekt? Kan det vara så att jag ser på mig själv på ett sådant sätt att jag vill kunna klara allt själv? Är det mina värderingar som gör att jag tycker att jag ska fixa allt själv? Kanske. Kanske inte.

Tror jag att den jag frågar ska säga nej eller tycka att det är jobbigt eller besvärligt att hjälpa mig? Tycker jag kanske rent av att jag inte har rätt att be om hjälp, att det verkar som att kräva något?

Funderar jag kanske på om det är rimligt att be om hjälp. Det kan ju förstås också bero på vem jag väljer att fråga och om vad.

Finns det en ömsesidighet? Det är för mig lättare att be någon om hjälp som jag vet att jag kan hjälpa med något annat vid ett annat tillfälle.

Lite konstigt är det ju att det är så lätt att hjälpa andra samtidigt som det är besvärligt att be om hjälp. De båda är ju två sidor av samma sak. Borde hänga ihop bättre än de gör.

Jag funderar vidare och jobbar på att bli bättre på att be om hjälp. Och önskar er samtidigt en härlig helg.

Känner du igen dig? Har du lätt för att be om eller ta emot hjälp?

Vårkänslor

vårkänslor

Nu är det den tiden. Då folk fotograferar spröda små blommar i sina rabatter, börjar räfsa i sina fortfarande blöta gräsmattor, plockar fram joggingskorna, städar och tvättar bilen, vädrar, promenerar och vill pussas och kramas mera.

Vi blir spralliga och ystra när solen börjar värma. Vi blir fyllda av energi och får plötsligt lust och ork att ta tag i en massa saker. Känner oss vitalare och starkare än tidigare. Vi blir som uppfyllda av våren. Kanske blir vi kära också. Solljuset, de längre dagarna och den begynnande värmen i skyddade lägen får oss att känna oss som nya. Vi får lust att gå ut i skogen som Ronja Rövardotter och göra ett vårskrik. Ropa till våren.

Vi kände troligen precis likadant förr, men med dagens sociala medier delar vi med oss av våra vårkänslor till vår omgivning. Vi fotograferar solen och vårblommorna. Vi skriver om första lunchen ute, kaffet invid en solvägg och fågelkvittret. Dokumenterar joggingturen och den nytvättade bilen. Och delar upplevelsen med alla i våra nätverk.

Vad får dina vårkänslor dig att vilja göra?

Vad är idétorka egentligen?

Sitter här och försöker komma på vad jag ska skriva om, men ingenting verkar vilja hända. Jag konstaterade att jag har idétorka. Varpå jag var tvungen att googla just det.

Enligt synonymer.se betyder idétorka

idébrist, idélöshet, idéfattigdom, tomgång

Tomgång i sin tur har synonymerna frigång, stillastående gång, vara overksam, förbli händelselös och betyder gång hos (bil)motor som inte är inkopplad för att dra; gå på tomgång (även bildlig betydelse) inte få något uträttat eller dylikt.

Stämmer rätt bra med dagsläget. Motorn är igång, men det står stilla. Jag får inget uträttat. Det är en sån dag idag.

En sån då det inte funkar med de vanliga knepen att bara sätta igång. Börja skriva. Eller spela bra musik. Eller att läsa något inspirerande. Eller dricka mera kaffe.

Solen skiner. En fluga surrar på rutan. Det ser nästan ut som vår ute. Kanske en liten lunchpromenad kan sätta fart på mig. Värt ett försök.

Hoppas även ni kan njuta av det som förhoppningsvis visar sig vara vårsol.

 

Underskatta inte värdet av skit

Värdet-av-skit

Det händer grejer i livet som vi inte kan kontrollera. Skit händer. Ibland. Det spelar ingen roll hur mycket positiva tankar vi har.

Ibland är det småskit som det funkar att förhålla sig till på ett sätt som gör att det gör minsta möjliga skada på våra liv i övrigt. Så finns det grejer som golvar en totalt. Som får en att bli liggande under golvplankorna där livet är både mörkt och trångt. Där det är svårt att andas.

I sådana lägen måste man få prata. Sätta ord på det som händer. Höra sina egna ord för att förstå. Då händer det att man får höra att det blir bättre, att det till och med kan bli bättre än det var innan. Just då känns det bra att höra även om man inte kan tro det eller ta in det. Nånstans långt bort inser man väl att överlever man så kommer man bli starkare, men att hela livet ska kunna bli bättre det verkar i det läget som en utopi.

Men vi är våra livs trädgårdsmästare och alla trädgårdsmästare inser värdet av skit. Det är skiten som får det att växa i trädgårdslandet. Utan den blir det bara hängiga, svaga plantor utan kraft och energi. Med gödsel och vatten får vi starka och friska plantor. Så man ska inte underskatta värdet av den skit som drabbar en. I efterhand kan den visa sig ge något annat tillbaka.

Och faktiskt. När det gått tillräckligt med tid. Så har den skit livet kastat på mig gjort att jag blivit starkare och tryggare i mig själv. Jag har rest mig upp. Borstat av mig. Sträckt på mig. Klivit ut i livet. Varit öppen för allt livet skulle kunna erbjuda. Och faktiskt. Alla som sa att det skulle bli bättre. De hade rätt. Nu ett drygt år senare. Har de helt rätt. Livet är mycket bättre nu. Än innan skiten.

Så tänk på det när skit händer i livet. Det måste få ta den tid det tar att komma igen om det varit för tufft, men sen kan ni sträcka på er och se vad livet kan erbjuda för överraskningar. Vägra vara offer alltför länge. Ni kommer inse att skiten gjort nytta. Ni har blivit starkare och livet kan bli bättre. Än innan.

Vad är viktigt?

vad-är-viktigt

Kan du utan betänketid svara på vad det viktigaste i ditt privatliv respektive yrkesliv är? Om inte är det dags att stanna upp och komma på det.

Livet snurrar på och vi fyller våra dagar med en massa saker som vi gör, men ställer oss alltför sällan frågan:

Vad av allt jag gör skapar det jag vill uppnå? 

Vi springer mest omkring och gör en massa utan att reflektera över vad som ger det resultat vi vill. Kanske vi inte ens tagit oss tid att fundera över vad vi vill. Egentligen.

Vad vill jag uppnå?

Vad är viktigast i mitt liv?

Vad spelar roll just nu?

Så nu är det dags att bromsa in. Andas lite. Stå stilla. Känna efter. Vad är viktigt? För att må bra? För att våra relationer ska vara bra? För att uppnå de resultat vi önskar?

För hur ska vi kunna veta vad vi ska göra och vad vi inte ska göra av allt det vi gör om vi inte ens tar oss tid att stanna upp och känna efter vad som är det viktigaste för oss.