Tag Archives: resultat

Vad väntar du på?

Någonstans vet vi att vi kan påverka våra liv. Skapa det liv vi vill. Vara den vi vill vara. Åstadkomma de resultat vi vill uppnå. Förändra saker. Göra om.

Men…

Vi väntar…

på det rätta tillfället

eller på att inspirationen ska komma…

eller att vi ska få tillåtelse från någon (familjen, släkten, maken, samhället eller vem det nu är vi inbillar oss att det är som ska ge oss tillåtelse) …

eller att någon ska uppmuntra oss och säga  ”Kör på. Du kan det här”…

eller på att någon ska förändras

eller att rätt person ska dyka upp

eller rätt omständighet

eller att barnen ska bli stora nog…

eller att någon ska upptäcka oss

eller att vi ska veta exakt hur det ska gå till…

eller att det ska vara riskfritt

eller att självförtroendet ska bli större…

eller att vi ska bli mindre rädda

citat-jackcanfield

Vi hittar på olika skäl till att vi inte kan komma till skott. Inte nu. Men de perfekta omständigheter vi väntar på kommer aldrig att komma.

Vill vi något måste vi agera. Bara börja helt enkelt. Vad är första steget att ta? Och vad ska göras härnäst?

Sätt saker i rullning. Sluta vänta.  Just do it!

Börja. Nu.

PS. Inspiration till delar av listan är hämtad från Jack Canfields bok ”The Success Principles”.

100 blogginlägg

Hipp hurra! Det här är blogginlägg nummer 100 sedan starten av bloggen. Kul.

100

När jag började i höstas kändes det väldigt fjuttigt när det fanns 3-4 inlägg och det verkade avlägset att ens få ihop 50. Men nu är jag framme vi detta inlägg. Nummer 100.

Inläggen har huvudsakligen handlat om personlig utveckling eftersom det är frågor som intresserar mig och som jag gärna skriver om. Vissa inlägg har varit direkta påminnelser till mig själv om sådant jag behöver träna mera på själv. En del har handlat om företagande och några om lite annat.

Fortfarande jobbar jag med att nå ut och öka antalet läsare. Tittar jag på statistik från Google Analytics så får jag där veta att 29 % är nya besökare och 71 % är återkommande. Det känns bra. Jag vill ju ha flera nya, men det viktigaste är ju att de som besöker bloggen vill komma tillbaka. Enligt samma statistik är 54 % av bloggens läsare män, medan 46 % är kvinnor. Riktigt hur det stämmer vet jag inte  för det finns ju inga garantier för att det är den som står registrerad för ip-adressen som är den som läser bloggen.

Listan över städer där flesta besökarna finns toppas av Stockholm som sen följs av Ljusdal, Gävle och Motala.

Vanligaste vägen in till bloggen är via min Facebooksida, men den här veckan har mobila Facebook fått kliva ner till tredje plats och Twitter har tagit andraplatsen över vägar in till bloggen. Spännande eftersom Twitter är nytt för mig . Har bara funnits där i några veckor.

Det tog till mitt 97:e inlägg innan jag råkade ut för en taskig kommentar. Då fick jag följande: ”Det du skriver är skit. Din blogg är skit. Du är skit”. Okej… Alla kan ju inte tycka om det jag skriver. Det är helt i sin ordning. För att uttala sig om det jag skriver och hela min blogg måste ju personen rimligtvis lagt ner en hel del tid på att läsa. Det är ju bra. Huruvida jag är skit eller inte är ett helt irrelevant uttalande eftersom personen troligen aldrig ens träffat mig. Så till dig som skrev kommentaren säger jag bara – låt bli att läsa det jag skriver. Ett enkelt råd.

Till mina andra läsare, ni som gillar min blogg och det jag skriver, tack för att ni finns.  Och ni som känner mig och tycker att jag är bra. Tack till er. Det är bra människor, som mina fina läsare och mina vänner,  jag vill omge mig med.

Nu ska jag landa lite i det faktum att jag nu har skrivit 100 inlägg, men sen jobba vidare.

Alla ni som läser bloggen – ha en fantastisk fredag och en skön och fin helg!

Hurra! Hurra!

Ha tålamod

Ha-tålamod

När vi vet vad vi vill och ser målet framför oss kan vi bli så ivriga att vi fastnar med tanken i framtiden och alldeles glömmer av att njuta av nuet.

Vi vill vara i framtiden. Vill att allt ska ha fungerat. Allt ska vara så som vi tänkt det. Det är i sig bra att bejaka passionen och göra drömmen levande, men det är lätt att hamna i en situation av stress där man i tanken försöker forcera. Försöker få saker att gå snabbare än de gör.

Vi vill nå fram. Känner att det är lite bråttom. Vill vara där i framtiden.

Då kan det var dags att stanna upp. Andas. Känna in stunden. Närvara i nuet.

Med små steg och ett steg i taget i rätt riktning så kan målet nås. Drömmen kan uppfyllas.

Och är vi närvarande i nuet. Närvarande i de små stegen längs vägen så kan vi också fullt ut njuta av resan.

Five minutes takeoff

5-minute-take-off

När vi förhalar och skjuter upp saker vi behöver göra hjälper det sällan att vänta på inspirationen, lusten eller rätta tillfället. Vi behöver kasta oss rakt in. Sätta igång helt enkelt.

Det lär finnas en metod för detta som kallas ”the five minute takeoff” och innebär att om vi bara sätter igång med det vi behöver så skjuter det fart efter fem minuter. I vissa fall kan vi behöva fem eller tio minuter till, men kan vi förmå oss att vara kvar dessa upp till 15 minuter så har det nästan alltid släppt och börjar flyta på. Motståndet är borta.

Att kickstarta processen sätter fart på aktiviteten och när vi väl är igång så är det inte så jobbigt. Kanske rent av kul.

Som så ofta annars så kan den längsta vägen vara den till starten. Så hur mycket motstånd vi än känner inför en uppgift som vi är rädda inför, tror kommer att vara tråkig, svår eller på annat sätt får oss att vilja förhala den så finns egentligen bara ett sätt.

Just do it!

Sometimes you win…

Ibland blir det inte som vi tänkt oss. Vi har gjort allt vi kunnat för att nå det tänkta resultatet. Men det blir ändå inte som vi vill. Då kan vi i alla fall lära.

sometimesyouwin

Vi har lagt ner vår kraft och vår själ i det där projektet, i idén, i relationen eller vad det än må vara vi satsat vår energi på.

Ibland når vi dit vi vill. Vi vinner. Ibland hamnar vi någon annanstans. Då har vi ändå ett utmärkt tillfälle att lära av. För det finns ju inga misslyckanden – bara feedback.

Så dröm stort och våga friskt.

PS. Illustrationen är en tavla min dotter målat och som jag fick i julklapp av henne.

Slutet är början

Jo, det är som rubriken säger – slutet är början. Startpunkten för all förändring är den föreställning av slutresultatet som vi kan skapa i vår fantasi.

slutet-är-början

Vi föreställer oss resultatet, ser det i vår fantasi, känner det, upplever det och hjärnan börjar genast jobba till vår fördel. Börjar skapa vägen till målet.

Det funkar lite som en GPS. Du vet vart du vill. Knappar in målet. Din nya destination. Några knapptryckningar och en röst talar om att du ska svänga till höger i nästa korsning. Hjärnan funkar ganska mycket som dagens moderna GPS:er – du behöver inte ens ange nuvarande plats. Den lokaliseras ändå. På samma vis kan vi lita på att hjärnan har rätt bra koll på vårt nuläge.

Ger vi hjärnan en bra och tydlig bild av vart vi ska startar vi processen och kommer att serveras förslag på lämpliga vägval. Hjärnan kommer att jobba för att den presenterade bilden blir verklighet. Att den bara finns i fantasin än så länge är inget som hjärnan bryr sig om. Lika lite som GPS:en värderar våra resmål. Alltihop fungerar bra så länge vi inte fastnar i hur-förbannelsen som jag skrev om häromdagen.

Likaväl som bilens GPS bara kan hjälpa oss nå målet om vi startar bilen, släpper handbromsen och trycker på gaspedalen så kräver resan mot våra önskade resultat att vi sätter oss i rörelse och tar steg i riktning mot målet. Att bara sitta kvar i soffan och tänka på vad vi vill för oss inte närmare våra drömmar. Vi behöver ställa oss frågan – vad kan jag göra idag för att komma lite närmare mitt mål? Vi behöver sätta oss i rörelse.

Inte lätt alla gånger, men detta året ska jag bli duktigare på att hålla mina målbilder i siktet och så lite som möjligt gräva ner mig i hur saker ska kunna fixas. Lite på att jag kan. Lita på att hjärnan, rätt använd, kommer att hjälpa mig på vägen. Lita på min inre GPS.

Förbannelsen HUR?

HUR

Vi tar sats och vågar. Tar ett steg mot våra drömmar. Nu, nu ska det hända. Och sen någonstans på vägen fastnar vi i dessa förbannelsen HUR?

Helt plötslig utan att vi vet hur det gick till så har vi fastnat. Hur ska jag ta mig från punkt A till punkt B? Hur ska jag göra? Hur ska det fungera? Hur kommer det att går? Hur ska jag klara det här? Och så ner på minsta detaljnivå av alla dessa hur. Hur? Hur? Hur?

Så sitter vi där, oroliga för allt och ingenting. Tappar bort både riktningen och oss själva och framförallt bilden av vårt slutresultat. Själva visionen, drömmen, den har vi tappat bort medan vi varit besatta av dessa hur. Nu står vi snarare men den klump i magen och undrar vart lusten tog vägen.

Vi behöver lära oss att lita mer till vår egen förmåga och till vår inre visdom. Håller vi bilden av resultatet levande så kommer lösningar och möjligheter till oss. Och släpper vi stryptaget på oss själva kommer vi dessutom att må så mycket bättre längs vägen att förverkliga våra drömmar.

Så hamnar du där så gäller det att stanna upp. Andas. Luta dig tillbaka. Blunda. Föreställ dig ditt slutresultat. Känn hur skönt det är att vara där. Njut.

Och försök sedan lita på att du har förmågan att ta dig dit och att du kommer att lösa problem som kanske uppstår längs vägen. Du kan!

Rensa i röran

Plats för det nya var det ju. Jag har inte glömt bort. Jag tänker fortfarande rensa i röran. Bort med det jag inte behöver och göra plats för något nytt. Jag tänker använda mig av följande modell för att rensa i röran.

rensa-i-röran

Ni har säkert stött på principen för det här förut, men jag tycker att det verkar vara ett bra system så jag kommer att testa.

Jag ska ta en sak i taget. Kanske en låda. En garderob. Ett hörn i köket. Ett skåp. Vi får se hur det blir. Jag vet att det i alla fall inte ska bli allt på en gång för då kommer jag ledsna på grund av att det blir alldeles övermäktigt. Men lite i taget och utifrån ovan nämnda system. Slänga det som inte är något att ha för någon alls. Skänka sådant som inte jag behöver, men som kan vara bra för någon annan. Sälja det jag inte ska ha kvar men som har ett värde och spara det jag behöver och verkligen vill ha kvar. Och ge dessa saker sina rätta platser. Ta hand om dem.

Det ska bli ett intressant projekt det här. Största svårigheten kommer säker att bli de känslomässiga band jag tror mig ha till mina prylar. Att kunna rensa ut även om jag fått grejen i present eller att det finns minnen kopplade till den.

Jag börjar här. Nästa steg borde bli att rensa bland ofullbordade saker. Göra klart, göra avslut, fullfölja sådant som påbörjat eller ta beslutet att kassera det. Påbörjade album, osorterade bilder i datorn, skrivprojekt och annat. Och efter det så får jag titta på röran i huvudet. Vilka tankar och förhållningssätt är värda att sparas på? Det får jag återkomma till i ett senare inlägg?

Är det någon av er som hänger på och börjar sin utrensning så önskar jag er lycka till.

Fyra typer av beteenden

Alla våra beteenden och aktiviteter kan kategoriseras till någon av följande fyra kategorier. Genom att göra mer av typ 1 och typ 2 så växer och utvecklas vi.4-typer-aktiviteter-o-beteenden

Beteenden och aktiviteter som hamnar i typ 1 är sådant som känns bra och som är bra för oss och oftast även för andra. Det kan även vara sådant som bidrar till något större såsom till exempel ideellt arbete. Typ 1-beteenden och aktiviteter är bra för oss.

Typ 2 är sådant som inte känns bra, men som är bra för oss, för andra och även kan bidra till något större. Att komma igång och träna när man inte gjort det på länge är en typisk 2:a. Likaså att börja äta nyttigt ifall man inte gjort det innan. Tvätta bilen är en typ 2-aktivitet jag skulle kunna ta tag i.

Tredje typen är sådant som känns bra, men som inte är bra för oss. Vårt typ 3- beteende är troligen heller inte bra för andra och bidrar inte till något bortom oss själva. Det här kan vara sådant som att äta onyttigt, dricka för mycket alkohol, slötitta på tv eller slösurfa på nätet.

Typ 4 varken känns bra eller är bra för oss eller andra. Det kan vara att ta på sig en offerroll och sitta hemma och tycka synd om sig själv eller att låta sin irritation och ilska gå ut över någon oskyldig.

Att göra typ 1-grejer är ju inte så svårt att motivera sig till. Typ 2 däremot kan vara lite knivigare även om det är sådant som verkligen får oss att utvecklas. Många saker inom den kategorin är sådant som oftast bara känns dåligt i början. Har man kommit igång med träningen eller att äta bra så blir det ett typ 1 -beteende eller aktivitet.

Likaså kan det vara lite jobbigt att slita sig från soffvärmen och börja plocka bort lite dåliga vanor ur grupp 3. Sånt som känns bra, men som inte är bra för oss.

Fjärde gruppens aktiviteter och beteenden vill vi ju inte ha, men ändå har de flesta lite i den lådan också. Sådant bör vi försöka att rensa bort. Om det varken känns bra eller är bra så bör vi inte heller utsätta oss själva eller vår omgivning för det.

För min del får jag nog lägga mest krut i 2:an och 3:an. Göra lite mer sådant som inte känns bra, men är bra och mindre av sådant som känns bra, men inte är det. Byta några mindre bra vanor mot några bättre. Lite i taget.

Vilka typer av beteenden behöver du jobba med för att utvecklas?

Källa: Hämtat de fyra typerna från Niklas Davers bok ”Ditt bästa jag oftare”.

Just do it!

Skjuter du upp något du behöver göra? Du är inte ensam. Alla gör vi det. För att komma över motståndet kan bästa sättet vara att bara kasta sig över uppgiften. Hur lite vi än känner för det. Just do it!

Har vi bara börjat och klarat att hålla ut i fem minuter så brukar det gå ganska bra sen. Oftast. Annars kan man ge det hela fem minuter till.

just-do-it

Vill du som jag komma igång med att börja jogga? Då tar vi bara helt enkelt och snör på oss joggingskorna och ger oss ut en stund. Inte på måndag, efter nyår, en dag när det är bättre väder eller ljusare ute. Nä, på det bara. Just do it!

Gör vi sen det oftare än aldrig så är vi på gång.