Tag Archives: självkänsla

Att ge sig själv ett okej

Alla dagar är inte toppendagar. Alla dagar är inte dagar då vi är på topp. Ändå försöker vi ofta att pressa oss och blundar för att vi av olika anledningar inte orkar prestera som vanligt.

Säg-okej

Det är så lätt att pressa sig och tänka att man ska orka och kunna vara på topp varje dag. Och är man inte på topp så går det att pressa sig hårdare och funkar inte det så kan man ju alltid skuldbelägga sig själv för att man inte är det. Hur trögt det än går så inbillar man sig gärna att lösningen är att tvinga sig och att ta i hårdare. Det här är sämsta scenariot. Jag borde veta bättre, men hamnar här titt som tätt ändå. Men inte lika ofta som förr.

I det lite bättre scenariot lyssnar jag på kroppen och själen. Åtminstone lite med ena örat. Men då krävs förklaringar. Varför är det så här? Jag validerar mig själv och situationen. Kan komma fram till att jaha, det är kanske inte så konstigt att jag inte får till mina texter eftersom jag har migrän. Eller vad det nu är som är orsaken. Sovit dåligt. Förkyld. Hungrig.

Beroende på anledning så kan jag antingen göra något åt det. Typ äta. Eller så kan jag acceptera att det är som det är och sluta tvinga mig själv.

Sen kan det vara så att jag är mer i mig själv och i stunden. Att jag känner att jag kanske inte orkar att prestera det jag planerat. Det kan finnas massor av anledningar, men jag har inget behov att att analysera eller värdera. Jag bara konstaterar att så här är det just nu. Och det är okej. Jag är okej. Det är bra som det är. Det duger. Jag duger. Jag är okej.

Det är en rätt skön känsla. Den man känner när man ger sig själv ett okej.

Så okeja er själva. Må bra, för ni är bra.

Citat

Du är unik

Citat-Dr-Seuss

Känn kraften

queen-of

Ta ett djupt andetag och känn det. Känn att du är ”Queen of fucking everything”. Och ha en fantastisk helg. Må riktigt bra.

PS. Illustrationen är en tavla min dotter målat till mig. Den ger mig styrka att titta på.

Spegel, spegel på väggen där…

Spegel-spegel

 

Vi kan inte förvänta oss att andra ska supporta oss för att nå våra mål lika lite som vi behöver andras samtycke, men någon vi måste ha med på banan för att kunna lyckas är vår egen hjärna.

Ett sätt är att rent fysiskt ställa oss framför spegeln och säga till oss själva vad vår dröm är och att vi kommer att uppnå den – oavsett vad priset är.

Att prata med sin egen spegelbild kan till att börja med kännas sjukt fånigt, men upprepar man det igen och igen så känns det mindre och mindre konstigt. Efter en stund går det att sträcka på sig och ta ögonkontakt med sig själv och tydligt uttala att vad det nu är för mål som ska uppnås.

När hjärnan fattar att det här den nya sanningen kommer den att börja jobba med oss.

Jag har inte använt mig av den här metoden speciellt regelbundet, egentligen bara provat lite då och då, men jag kan tänka mig att köra på med detta mera. Hur det än är så är det ju bara mig själv och min hjärna jag behöver ha med på resan. Att tro på sin förmåga och se till att få support av den egna hjärnan är allt som behövs för att uppnå mål här i livet.

Så nu blir det ”Spegel, spegel på väggen där…”. Fast ingen fråga om vem som vackrast är utan klara tydliga besked om vad som gäller och vad som kommer att uppnås. Det är jag som bestämmer.

Positivt tänkande mot den inre rösten

Det är en väldig skillnad på att tänka positivt och att lyssna på den inre rösten. Det ena är aktivt, det andra passivt. Det ena medvetet och det andra omedvetet.

När vi ägnar oss åt positivt tänkande är det en aktiv och medveten handling. Vi målar upp målbilder, säger stärkande och uppmuntrande saker till oss själva eller kanske vi använder oss av affirmationer. Allt för att vi ska växa och hitta styrkan att genomföra det vi tänker oss. Vi vill växa på alla plan – mentalt likväl som vi vill åstadkomma något i den fysiska världen.

När det gäller den inre rösten så finns den där och kan börja kritisera och ifrågasätta utan att vi alls är medvetna. Dessvärre kan den till och med varit igång med sitt nedbrytande prat länge innan vi ens blivit medvetna om det. Vi är så vana att den där inre kritikern finns där så att vi kanske inte ens fattar förrän det är riktigt illa. När vi står där och den inre rösten har dömt ut hela vår idé och vi tappat tron på projektet och på vår förmåga att genomföra det. Det som verkade som strålande idéer som gav lust och inspiration ser helt plötsligt ogenomförbara ut.

Mina inre kritiker brukar komma i grupp. Angriper i flock, när jag minst anar. Gärna när jag sover. Så att jag vaknar vid halv tre på natten och tankarna bara rusar åt fel håll. Vid den tiden är jag försvarslös, hjärnan funkar inte direkt rationellt, och det hela resulterar i mer eller mindre panikartade känslor. När försvaret ligger nere har även små problem förmågan att få enorma skuggor samtidigt som hjärna inte är kapabel att ta i tu med något konkret och lösningsbaserat överhuvudtaget. Allt för att göra situationen ändå värre.

Just då på natten kan det den akuta lösningar vara att gå upp en stund. Läsa eller på något sätt få tankarna fokuserade på annat. I alla fall för mig.

Förebyggande tror jag att det kan vara bra att se till att ägna tillräckligt med tid till det aktiva positiva tänkandet. Dagligen jobba på självkänslan och självförtroendet så att vi ökar möjligheterna att värja oss när de inre kritikerna och rösterna går till angrepp.

 

Faran med goda råd

faran-med-goda-råd  Du har just presenterat din idé och genast ska vänner och bekanta ge dig goda råd. Du lyssnar artigt. En halvtimme senare ligger dina fina planer i spillror på golvet.

Alla dessa råd, som säkerligen levereras i all välmening. Vänner och släktingar som egentligen bara vill visa att de bryr sig, men som saknar kvalificerade kunskaper om det du har planerat att göra. Och inte förstår effekten av sina råd.

Ändå lyssnar du. Du är ju hövlig trots att råden är okunniga, okvalificerade eller rent oanvändbara.

Det är nu du måste se upp. Vid något tillfälle börjar vännens åsikter helt plötsligt kännas vettiga. Du börjar tvivla på din idé och på din egen förmåga. Du är bara förvirrad och får ingen ordning på spillrorna som var din fina plan.

Innan samtalet var du trygg och säker på dina möjligheter och nu står du där med någon annans farhågor och pessimistiska förutsägelser. Ju mer du försöker mota bort och ignorera dessa påtvingade tankar desto värre och verkligare tycks de bli.

Så för att minska risken att utsätta oss för människors negativa åsikter och förväntningar så kan vi säga stopp och vänta lite. Fråga om personen har kvalificerade erfarenheter från just detta. Kunna säga tack, men nej tack till att få dessa goda råd.

 

Var snäll mot dig själv

 

Var-snäll

Tänk dig att du har en kompis som kommer hem till dig eller ringer till dig 10, 50 eller 100 gånger om dagen och säger att du borde skärpa dig, du ser ful ut i håret, frågar hur du kunde vara så kass att du skrev fel i rapporten, säger att du är slö och fet och ful och dum.

Kanske du  inte skulle välja att ha kvar den kompisen? Ändå är det ju precis så vi ofta gör mot oss själva. En inre dialog som är rena mobbingen, där vi om och om igen säger till oss själva att vi inte duger som vi är.

Nu i höst är en bra tid att be den rösten att hålla käften. Att vi avskedar den där inre diktatorn och börja sätta värde på oss själva. Vi duger alldeles utmärkt så som vi är. Det finns ingen som är bättre på att vara just oss än vi är.

Så tysta den inre kritikern och börja vara sanna mot oss själva tycker jag att vi ska vara. Hålla det vi lovar oss själva. Att inte hålla löften till sig själv får förödande inverkan på självkänslan. Faktum är att det faktiskt är mycket bättre att lova mindre och hålla det än att lova mycket, men hålla lite. Att lova en enda sak och hålla den stärker självkänslan, medan att lova åtta och hålla tre sänker självkänslan.

Jag önskar er en riktigt snäll höst.