Tag Archives: strategier

Vad väntar du på?

Någonstans vet vi att vi kan påverka våra liv. Skapa det liv vi vill. Vara den vi vill vara. Åstadkomma de resultat vi vill uppnå. Förändra saker. Göra om.

Men…

Vi väntar…

på det rätta tillfället

eller på att inspirationen ska komma…

eller att vi ska få tillåtelse från någon (familjen, släkten, maken, samhället eller vem det nu är vi inbillar oss att det är som ska ge oss tillåtelse) …

eller att någon ska uppmuntra oss och säga  ”Kör på. Du kan det här”…

eller på att någon ska förändras

eller att rätt person ska dyka upp

eller rätt omständighet

eller att barnen ska bli stora nog…

eller att någon ska upptäcka oss

eller att vi ska veta exakt hur det ska gå till…

eller att det ska vara riskfritt

eller att självförtroendet ska bli större…

eller att vi ska bli mindre rädda

citat-jackcanfield

Vi hittar på olika skäl till att vi inte kan komma till skott. Inte nu. Men de perfekta omständigheter vi väntar på kommer aldrig att komma.

Vill vi något måste vi agera. Bara börja helt enkelt. Vad är första steget att ta? Och vad ska göras härnäst?

Sätt saker i rullning. Sluta vänta.  Just do it!

Börja. Nu.

PS. Inspiration till delar av listan är hämtad från Jack Canfields bok ”The Success Principles”.

Beröm dig själv!

Beröm-dig-själv

Ibland måste man säga det till sig själv.

Jävlar vad jag är bra.

Det går inte att vänta på att berömmet ska komma från någon annan. Gör det det så är det bra. En bonus. Men bara du själv vet om när du ska ha ett rejält:

Bravo!

Du vet när du behöver berömmet eller när du tycker att det känns perfekt att få några glada tillrop.

Heja mig! Vad duktig jag är.

Idag har jag presterat det jag planerat och lite till. Har farten uppe. Kanske kan bilen bli städat på samma gång. Av bara farten. Om jag flyter på vågen. Den bra. Och berömmer mig själv.

Och till er som läser det här –  ni är så himla bra!

Andas, andas…..

Andas

En del dagar blir bara för mycket. Idag var en sån. Telefonsamtalen gick i varandra. Programvaran behövde uppdateras. Internetbanken funkade inte. Paketet med reservdelar till bilen satt fast. För varje grej jag lyckades lösa uppstod två nya problem.

Till slut var jag helt insnärjd i mina och andras problem. Kände mig helt uppspeedad och andningen var snabb och grund. Sådär som det blir när man är riktigt stressad. Gjorde några försök att pressa mig lite extra för att jobba undan ändå. Tryckte i mig en kopp kaffe fast jag egentligen vet att det inte är bästa boten för en stressad kropp.

Men sen tog jag mitt förnuft till fånga. Klädde på mig och gick ut. Sträckte på mig. Drog bak axlarna. Tog några djupa andetag. Lyfte blicken. Tittade runt omkring mig. Drog in vårluften genom näsan. Andades. Upptäckte att det börjat grönska i dikeskanten. Andades. Hörde fågelkvittret. Andades.  Kände att det luktade skog och terpentin från högarna med stockarna som lagt upp längs vägen. Andades. Tittade på molnen. Andades. Kände några regnstänk i ansiktet. Andades.

Kom sen hem som en bättre version av mig själv och kunde ta tag i det jag behövde göra. Och klarade bättre att hantera det jag just idag inte kunde göra något åt.

Mera små bitar

Måste bara göra ett litet tillägg till gårdagens blogginlägg. Något som får mig att bli lite stolt.

Min numera vuxna dotter påminde mig om att jag i min barnuppfostran använde mig av strategin att dela upp det ogreppbara eller oöverstigliga i små bitar. Hon berättade att när jag ville att hon och hennes bror skulle städa sina rum så skrev jag lappar med texten ”GOLVET”, ”SKRIVBORDET” eller liknande och så fick de dra en lapp och sätta igång och städa just det. Genast blev ”GOLVET” mer hanterbart än ”Städa ditt rum”. Det hade jag glömt. Tills igår när hon sa det.

Det påminde hon mig om och berättade samtidigt att hon tagit just det som ett exempel i ett möte då just sådana övermäktiga situationer diskuterats.

Blir stolt över att hon tar mig som ett exempel, stolt över att hon kommer ihåg det, att hon tyckte att det var bra och så blir jag glad över att jag var rätt klok redan då. Bra känslor.

Ha en finfin helg!

Små bitar

Dela-upp-i-bitarDet kör ihop sig. Att göra-högen blir oöverskådlig. Ogreppbar. Det suger energi bara att försöka överblicka allt som måste göras. Blir alldeles slut bara av att försöka hålla reda på allt. Då krävs det lite struktur.

Själv drabbas jag av detta ibland. Nu är det så. Tokmycket olika saker som jag ska hinna på en begränsad tid. En del hänger ihop medan andra spretar åt olika håll. Jobbgrejer, bilfix, hemmafix och privata grejer som måste hinnas med. Allt i en stor hög. Inombords suckar jag bara när det är en sån här måste-göra-röra.

För mig är lösningen att först dela upp allt jag ska göra i mindre beståndsdelar. Jag skriver låååånga listor. Nu går det att överblicka någotsånär. En lätt panik infinner sig för att jag nu ser hur mycket det är jag ska göra, men samtidigt en viss lättnad av att jag skrivit ner det. Nu behöver jag iallafall inte lägga energi på att ha allt i huvudet.

I nästa steg gör jag en prioriteringsordning. Vad är viktigast? Här kan vissa uppgifter behöva styckas upp i ännu mindre bitar för att inte bli ohanterbara.

I mitt system skriver jag uppgifterna på små kort eller lappar. Sen väljer jag de tre högst prioriterade uppgifterna. Nu är det bara att börja med den första. Om allt funkar som det ska så gör jag klart nummer ett innan jag börjar med nummer två och sen nummer tre.

Har jag mer tid kvar den dagen tar jag nästa tre prioriterade lapparna/korten och fortsätter att jobba med en uppgift i taget. Har jag inte hunnit klart när dagen är slut så börjar jag med den uppgiften nästa dag.

För min del ger det här sättet arbetsro. Jag kan koncentrera mig på en sak i taget och släppa allt det andra under tiden. Samtidigt ger det tillfredsställelse att kunna lägga undan korten allteftersom uppgifterna är avklarade.

Genom att beta av en sak eller bit i taget så minskar korten med arbetsuppgifter och tillslut har jag betat av allt som från början var en ogreppbar hög av måsten.

Så gör jag. Hur gör ni?

Jobba hemma-dagen

Idag är det ”Jobba hemma-dagen” enligt förteckningen över alla temadagar vi har i Sverige.

De flesta av mina dagar är jobba-hemma-dagar eftersom jag inte har något annat kontor.

En hel del saker är positiva med att jobba hemma. Nära till jobbet. Ingen restid för att ta sig dit. Inga kostnader för hyra av kontorslokal. Det går att utnyttja sina dagar vettigt genom att kunna slänga i en maskin tvätt eller sätta på maten när jag ändå behöver en bensträckare. Det går oftast att styra min tid. Jag har trevligt sällskap i form av min hund Alva.

IMG_20140219_103740

Men det krävs disciplin för att inte göra annat när man ska jobba. För att komma upp på morgonen och sätta igång. Det kan vara trist ibland att inte ha fysiska arbetskamrater och kollegor på jobbet. Ibland kan det vara svårt att dra en tydlig gräns som avgränsar jobbet från övriga livet – kanske speciellt som jag gärna ställer datorn på köksbordet.

Jobbar ni hemma ibland?

Omge dig med rätt människor

Omge-dig-med-vänner

Ensam är inte stark. Vi behöver andra människor. Vänner och ett socialt nätverk. Ensamhet kan till och med vara farligt.

Henrik Fexeus skriver i sin bok Konsten att få mentala superkrafter att ensamhet är dödligare än rökning. Att känna sig avskärmad från andra människor och att inte ha någon att vända sig till är farligt.

För vår hälsa och för att utvecklas som människor och skapa det vi vill behöver vi ha tryggheten i att omge oss med vänner. Nära vänner.

Vi behöver ett antal vänner som vi vet att vi kan lita på. De behöver inte vara många, men vi ska känna att vi kan anförtro oss och att vännen står på vår sida. Att vi kan få stöttning när vi behöver. Bli lyssnade på när vi behöver prata av oss. Få ärliga råd och synpunkter då vi ber om hjälp i en fråga. Kunna få feedback där avsikten är att hjälpa oss. Eller bara sällskap om det är det vi önskar.

Vi behöver vänner, och dit räknas också familjemedlemmar, som vill oss väl, bryr sig om att det går bra för oss och som vi känner oss trygga med. De utgör vår innersta krets. Tryggheten.

Nästa lager innebär att ha ett nätverk av människor som kanske inte är nära vänner, men som på ett eller annat sätt bygger på relationer kopplade till arbete och intressen. Nätverk där vi kan bidra med våra kunskaper eller hjälpa och kunna få hjälp, inspiration, råd eller nya kontakter. Nätverk som ser olika ut beroende på situationen vi lever och verkar i. Våra nätverk kan innehålla allt från människor vi träffar fysiskt ofta eller mera sällan till människor vi kanske enbart har kontakt med via sociala medier.

Vi behöver människor i våra liv. Rätt människor innebär att vi kan utvecklas själva och skapa det vi önskar. Nära vänner och trygga förhållanden för att vi ska må bra och våga förverkliga våra drömmar.

Var rädd om dina vänner och vårda ditt nätverk.

Att ge sig själv ett okej

Alla dagar är inte toppendagar. Alla dagar är inte dagar då vi är på topp. Ändå försöker vi ofta att pressa oss och blundar för att vi av olika anledningar inte orkar prestera som vanligt.

Säg-okej

Det är så lätt att pressa sig och tänka att man ska orka och kunna vara på topp varje dag. Och är man inte på topp så går det att pressa sig hårdare och funkar inte det så kan man ju alltid skuldbelägga sig själv för att man inte är det. Hur trögt det än går så inbillar man sig gärna att lösningen är att tvinga sig och att ta i hårdare. Det här är sämsta scenariot. Jag borde veta bättre, men hamnar här titt som tätt ändå. Men inte lika ofta som förr.

I det lite bättre scenariot lyssnar jag på kroppen och själen. Åtminstone lite med ena örat. Men då krävs förklaringar. Varför är det så här? Jag validerar mig själv och situationen. Kan komma fram till att jaha, det är kanske inte så konstigt att jag inte får till mina texter eftersom jag har migrän. Eller vad det nu är som är orsaken. Sovit dåligt. Förkyld. Hungrig.

Beroende på anledning så kan jag antingen göra något åt det. Typ äta. Eller så kan jag acceptera att det är som det är och sluta tvinga mig själv.

Sen kan det vara så att jag är mer i mig själv och i stunden. Att jag känner att jag kanske inte orkar att prestera det jag planerat. Det kan finnas massor av anledningar, men jag har inget behov att att analysera eller värdera. Jag bara konstaterar att så här är det just nu. Och det är okej. Jag är okej. Det är bra som det är. Det duger. Jag duger. Jag är okej.

Det är en rätt skön känsla. Den man känner när man ger sig själv ett okej.

Så okeja er själva. Må bra, för ni är bra.

Hitta kärleken i livet

I förmiddags lyssnade jag på Ola Wallströms podcastserie Motivation och Drivkraft. Dagens två podcastintervjuer är med Sami Sulieman och Helene Colak. Sami Sulieman fick frågan om vad det var som var allra viktigast för honom som företagare och entreprenör.

Svaret kom lika snabbt som överraskande då han svarade att det allra viktigaste var att hitta kärleken i livet. Kändes först lite otippat att en framgångsrik företagare och entreprenör skulle svara så, men så förtydligade han med att kärleken i livet innebär en fast punkt och vet man att man är förbehållslöst älskad så vågar man satsa fullt ut på sina idéer.

Då lät det ju helt som ett verkligt vettigt svar. Klart att det är så att om vi vet att vi är förbehållslöst älskade för den vi är och inte för det vi presterar så går det lättare att skilja på det som är en själv och det som är resultatet av ens handlingar. Vilket troligen innebär att det är lättare att våga satsa eftersom man har sin trygga punkt i livet.

Så hitta kärleken. Har du redan hittat den, var rädd om den. Ta hand om dina vänner. Ensam är inte starkast. Och glöm inte bort att älska dig själv.

Podcastserien släpper 2 nya intervjuer varje dag den här veckan. Alla på temat motivation och drivkraft för framförallt entreprenörer, men intervjuerna kan säkert vara intressanta för många att lyssna på. Registrera dig gratis här om du vill lyssna.

Ha en fin måndag!

Fatta beslut i visshet

Visshet

Vi kan vara känslostyrda eller förnuftsstyrda, men bästa besluten är de som vi fattar i visshet. I ett läge där förnuft och känsla möts och interagerar och vi både vet och känner vad som är rätt.

Beslut som vi fattar enbart utifrån förnuftet blir inte alltid så bra. Vi kan välja universitetsutbildning utifrån vad vi tänker är rätt. Kanske utifrån vad andra sagt är bra eller vad andra i släkten utbildat sig till. För att efter halva utbildningen inse att det här inte alls var det vi egentligen ville. Eller så tar vi andra beslut som vi bara förnuftsmässigt tror är bra.

Å andra sidan kan helt känslostyrda beslut ibland visa sig vara lite förhastade och kanske inte fungera som vi trott. Det kan komma surt efter. Eller vi ångrar oss. Helt känslomässiga eller lustbetonade beslut kan också innebära beslut som känns bra, men faktiskt inte är bra för oss. Det kan vara sådant som att äta onyttigt eller dricka för mycket alkohol, vilket kanske känns bra, men faktiskt inte är det.

Bäst är alltså att kunna låta både förnuftet och känslan vara med när vi fattar våra beslut. När de båda får interagera tillåter vi oss att känna in hur det känns samtidigt som vi använder vårt förnuft till att tänka efter hur vi tror att beslutet kommer att påverka oss.

När känslan och förnuftet samverkar kan vi uppnå visshet, ett känslo- och tankemässigt tillstånd där vi upplever att vi vet att beslutet är bra redan innan vi bestämmer oss och agerar utifrån detta.

Så när du tar beslut – försök att låta både hjärnan och hjärtat vara med. Då uppnår du visshet och fattar de bästa besluten.